Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Beckman, A. F. Om Möjligheten och Troligheten af Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Under. ; 5
ej-fullt omskapade medvetandet hos en pånyttfödd finna ett
fäste, och der blifva störande för sinnets frid. De uppfordra
då till en tankeverksamhet, hvars hufvudsakliga ändamål är
negatift — upplösandet af det naturliga förståndets betänk-
ligheter — för att sålunda undanrödja allt, som hindrar det
högre ljuset att förklarande och lugnande: utbreda sig öfver
alla delar af det naturligas gebit. Den egentliga bekräftelsen
af Undrens trovärdighet må således ej väntas af detta negativa
åtgörande. — Den måste, såsom redan är sagdt, hemtas o-
medelbart ur det christliga medvetandets egendomliga beskaf-
fenhet, hvilken ofvanföre blifvit i korthet angifven.
Mot detta vårt yrkande vänte vi från rationalismens sida den
invändningen, att sålunda den egentliga bevisningen grundas på
en obevisad förutsättning, nemligen förutsättningen af det christ-
liga medvetandets absoluta sanning. Vi kunde åtnöja oss med
det svaret, att rationalismen utgår från en lika obevist förut-
sättning, nemligen af det naturliga medvetandets absoluta ofel-
barhet. Men vi vilje tillägga: i formelt hänseende är det af
oss yrkade förfarande det enda riktiga och möjliga , så snart
fråga är om att bevisa, det sanningen är sanning: Hvarifrån
skulle jag för detta ändamål hemta grunder, om ej ur sannin-
gen sjelf; hvilken jag sålunda förutsätter såsom sanning? Men
sannt är, att detta egentligen icke är bevisning i den mening
förståndet gemenligen fattar detta ord, nemligen såsom ett
bärledande ur yttre grunder. Det är snarare en utveckling
af sanningens eget innehåll, hvarigenom vinnes insigt, huru
denna stöder sig sjelf. Utom sanningen finnes blott lögnen,
3)
och denna kan väl lemna sanningen rum, men omöjligen stöd-
ja eller fallända henne. Vore alltså det naturliga medvetan-
det rent af o-sanning, så kunde dess anspråk från det öfter-
naturliga medvetandets sida alldeles ej erkännas. Försoning
kunde vinnas endast genom det naturliga medvetandets under-
gång. Men detta sednare är i sig sjelft ej en lögn. Det
blifver lögn först derigenom;, att det af en fri personlighet
framhålles såsom hela sanningen, och derigenom förnekar det
öfvernaturliga medvetandet, af hvilket det naturliga lik-
väl sjelft omfattas och begripes. BDerföre kan inom det öfver-
naturliga medvetandet försoning vinnas derigenom;, att dettå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
