Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Beckman, A. F. Om Möjligheten och Troligheten af Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Om Möjligheten och Troligheten
på det natutliga lägger sin rikare erfarenhets mått, och sålun-
da visar, att det naturliga till sitt: väsende utgör en del af
sanningens hela organism, och blott såvida är lögn, som det
ej vill erkänna detta sitt förhållande af underordnad och efter
det hela bestämbar del. :
Lämpad närmare till vårt ifrågavarande ämne och det sed-
vanligare språkbrukets benämningar, gifver oss ofvanstående
betraktelse följande resultat. Det naturliga förståndet, såvida
det ställer sig utom religionen, kan från denna synpunkt ej
erkänna sanningen; men samnia förstånd kan äfven höjas till
religionens ståndpunkt, och då finna giltigheten af dess bestäm-
ningar: Att detta sker är nödvändigt, äfven ifrån det supra-
naturalistiska medvetandets synpunkt. Förstånd måste finnas
äfven i den religiösa tron; och tron på Under kan ej stå till
detsamma i ett fiendtligt förhållande; utan att vara oförstånd,
vidskepelse.
Det fiendtliga förhållandet mellan förståndet och Under-
tron är för ingen del ursprungligt i menniskans sinne. Tvert-
om hafva de under mångfaldiga sekler fredligt bott der
tillsammans. Lika djopt, som anlaget till förstånd, ligger
i menniskans själ anlaget att tro det underbara. Jag” ett
behof, att tänka sig naturens vanliga lopp afbrutet el-
ler sammanknutet genom meéllankomsten af en utomnaturlig
kausalitet, är hos menniskan, oberoende af ålder och lefnads-
förhållanden , så mägtigt, att bon, om det underbara ej in-
träder inom kretsen af hennes verkliga erfarenhet, gerna ska-
par det ur sin fantasi eller åtminstone förnöjes af dylika ska-
pelser. Om denna oöfvervinnerliga lust för det underbara
vittna alla folkslags religiösa häfder; den lefver i hvarje sinne,
ur hvilket ej otron hunnit bortbränna densamma. Förståndet
i sig sjelft gör det ej, utan förhåller sig med hänsigt till den-
na lust likgiltigt. Det blifver visserligen i otrons tjenst ett va-
pen till bestridande af undrets möjlighet. Men i trons tjenst
blifver det likaväl ett medel till bekräftelse af denna tro.
Men just ur den nyssnämnda, menskligheten inneboende,
Listen för det underbara hemtar den mot tron på Under fiendt-
liga refléexionen ett bevis mot sannolikheten af verkliga Unders
tillvaro. Alla Under , säger detta kriticerande förstånd, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
