Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Beckman, A. F. Om Möjligheten och Troligheten af Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Under. )
träffa den christliga tron på Under; så blir uppenbarligen he-
la den mythiska förklaringsmethoden öfverflödig, emedan Un-
dret "då förblifver” historiskt faktum, och sålunda alldeles ej
upphäfver den historiska karakteren af de berättelser, i hvilka
det förekommer. Då försvinner ock mesta kraften af den kri-
tik Strauss underkastat Evangelierna, 1 hvilken förutsättnin-
gen, att Under för nutidens medvetande måste synas otroliga,
spelar den vigtigaste rol vid förnekandet af de serskilda be-
rättelsernas historiska trovärdighet.
I Sprnozas verldsåskådning är Gud blott det oändliga,
obegränsade Varat (Substansen), sin egen absolut positiva
orsak. I detta Vara, såsom dess väsende, tänker förståndet
tvenne attributer: Tanke och Utsträckning, omfattande totali-
teten af allt existerande. Allt, som är till, är en modifikation
af tänke eller utsträckning. Gud sjelf; såsom den inneboende
orsaken i dessa sina attributer, är, i dem betraktad, så väl en
”utsträckt”, som ”tänkande sak.” TI sig sjelf åter är Han des-
sa ting ”betraktade under evighetens form”, d. v. s. med bort-
seende från alla de bestämningar, genom hvilka de äro indi-
viduella, enskilda ting >).
Denna identifikation af begreppet Gud och tingens imma-
nenta opersonliga orsak, är för det religiösa medvetandet en
högst vidrig tanke. Äfven detta medvetande eger, liksom det
abstrakta tänkandet, sin egen, af detta sednare oberoende ut-
veckling; och denna syftar oupphörligt derbän att allt bestäm-
dare fatta Gud såsom personlig, väsendtligen utom naturen,
men verksam såsom dess inneboende orsak i och genom mag-
ten af sin vilja och sitt lefvande,; skapande Ord. Ett sådant
sträfvande att fatta Gud såsom personlig yppar sig redan: tyd-
ligt i hedendomens talrika försök att allt bestämdare fatta i-
dealet af det högsta goda, sanna och sköna under formen af
mensklig personlighet. — Den abstrakta tankens förespråkare
skola förgäfves deremot invända, att dessa obestämda före-
ställningar tillhöra en lägre grad af andelig utveckling, än den,
på hvilken det phbilosophiska, eller rättare det dialektiska
+) Jfr Hecer, Gesch. der Philos, Th. 3. p. 578. Opp.; SPinozar
edd, Paulus ’T. IL, p. 78. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
