Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Beckman, A. F. Om Möjligheten och Troligheten af Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- if Under. : 41
”Naturens allmänna lagar äro idel gudomliga bud, hvilka
följa: ur den gudomliga naturens nödvändighet och fullkomlig-
het. Om derföre i naturen någonting hände, som stridde mot
dess allmänna lagar, eller om man antoge, alt Gud verkade
något. emot naturens lagar; så skulle man tillika tvingas att
stadga, det Gud: handlade emot sin natur, hvilket af allt är
det. orimligaste:” (Tractat. Theol. pol. ec: FI. De Mirac.)
Gerna medgifves äfven ur religiös synpunkt, att den syn-
liga naturens allmänna lagar äro gudomliga bu d.: Ja! ett så-
dant yttrande tyckes, snart sagdt, vara hemtadt ur en åsigt
alldeles motsatt Spmnozas egen; det tyckes förutsätta Guds
personlighet och existens äfven utom naturen. I sådant fall
vore förnekandet af Undren en inkonseqvens. Ty hvad hindrar,
att äfven dessa hörde till de gudomliga buden, att till natu-
rens lagar hörde äfven den, att gången af dess ändliga ut-
veekling kunde genom den gudomliga viljan ändras eller bry-
tas för ett ändamål, högre än de, hvilka inom naturens e-
gendomliga: gebit; genom dess vanliga förhållanden af or-
sak och verkan verkliggöres? Men SenozA erkänner i sjelf-
va verket ej denna åsigt, och upphäfver den tydligen i det föl-
jande, då han säger, att Gud, om han verkade något mot
dessa naturens allmänna lagar, skulle handla emot sin natur.
Detta uttryck innebär, att Guds natur i den yttre synliga,
ändliga naturen har det fullständiga uttrycket af sitt väsende.
I sådant fall vore Undret, genom sin motsägelse mot lagarne
för denna synliga natur, visserligen en den gudomliga mnatu-
rens motsägelse mot sig sjelf. Vi hafve redan sett, att Srr-
NozAs verldsåskådning alldeles ej kan af det religiösa medve-
tandet erkännas såsom sann, att tvertom detta sednare nöd-
vändigt tänker sig Gud på samma gång såsom genom sin vil-
jas verksamhet den inneboende orsaken i naturens utveckling;
och såsom en personlig orsak utom och öfver denna, af hans
vilja beroende, natur och dess lagar. Men äfven naturen, som
för den andligare betraktelsen öfverallt innebär förespeglingar
af det högre personliga hfvet, företer mom det animaliska,
och serdeles inom det menskliga lifvets sfer, tydliga analo-
ger till en sådan dubbelverksamhet. Är ej hvarje rörelse,
hvarje akt af vilja, en sådan den centrala orsakens inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
