Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [1] Strauss-litteratur inom Sverige (Forts. fr. 1841); 7. Franzén, Det står dock qvar det gamla Ordet; 8. Ullmann, Tvenne Skrifter, jemte företal af Fahlcrantz; 9. Bremer, Morgon-Väckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theologi. 59
ning ?”- synes hafva gått till Straussianismens pröfning, ännu
tvekande om seger för den tro på Guds ord, som lofvade frid
åt det ”oroliga bjertat.” Tron segrade, och den saliga kän-
slan af ljus och frid, af försoning och kärlek, manade, be-
fästad och lifvad, att inför verlden aflägga detta vittnesbörd:
”Den menniskan Jesus Hristus är oss mera än Gud, så vida
— han sjelf icke är — — Gud (s. 25): — Jag vet ej annan -
väg, annan sanning, annat Kf än ”Jesus Kristus i dag och i
går, och i morgon och så desslikes i evighet. Ty allt är ska-
padt genom honom och till honom. Och han är sanner
Gud och det eviga lifvet.” Honom vare ära i evighet!
Amen. — I denna bekännelse vill jag lefva och dö.” (S. 85.)
Striden om besittningen af Christendomens himlaskatter
är af tvåfaldig art. I den första kämpar menniskan för Or-
dets sanning: hon måste rödja sig väg genom de tusenfaldiga
hinder, hvilka tidsandans riktning uppställer för tron på den-
na sanning: hon måste lyfta de förhängen, hvilka undan-
skymma för hennes blick ”Guds härlighets sken, och hans vä-
sendes rätta beläte.” Den andra är den strid, genom hvilken,
sedan ”Andans vittnesbörd” för oss bekräftat denna sanning,
hon söker att vinna lifvets öfverensstämmelse med densamma,
att vinna den ”rättfärdighet, frid och fröjd i den heliga An-
da”, hvarigenom denna i fortgående trosstyrka och helgelse
gifver ett forlgående vittnesbörd ”med vår anda, att vi äre
Guds barn.” Den ena är, om vi så få uttrycka det, tankens
strid för sanningen: den andra hjertats strid för helighet och
kärlek. Ingendera är utan förening med den andra; men sä-
kerligen kan hvarje christligt sinne i sin egen" erfarenhet ur-
skilja dessa momenters vexlande öfvervigt. — Det är isynner-
het den förra, som i närvarande stund är den allmännaste in-
om samhällets bildade klasser, hvarest hjertats christligt reli-
giösa erfarenhet och strider, genom lifvets mindre nära berö-
ring med Guds ord, äro mera främmande. Det är ock denna
strid, som Förf. för denna gång förnämligast skildrar”);
det är segren i denna strid, som hon lofsjunger. Och vi äre
öfverlygade, att denna trosbekännelse skall lösa bekönnelsens
ord från många bjertan, från många tungor, der det legat
bundet af ovisst sväfvande tvifvel, af hämmande blygsel, af
moderniserande sällskapslikhet.
sl
+) ”Finnes icke ännu ibland oss ett ”lefvande folk”, som — väl kun-
de gråta af fröjd, om det kunde komma till rätt förstånd af den skrift,
som är oss gifven till vishet och salighet? — — till menniskans dju-
pare försoning med lifvet och med Gud, till hennes utveckling och fram-
åtgående i förädling, fordras framför allt, i närvarande stund af verl-
den, en — försoning med Bibeln.” (Sid. 9.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
