Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [1] Strauss-litteratur inom Sverige (Forts. fr. 1841); 7. Franzén, Det står dock qvar det gamla Ordet; 8. Ullmann, Tvenne Skrifter, jemte företal af Fahlcrantz; 9. Bremer, Morgon-Väckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Den, hvilken Gud redan värdigats begåfva med tron på
bans uppenbarade ords sanning, öppnar ieke utan motvilja
dessa kritiska för- och motskrifter, i hvilka det heliga ämnet
oftast afhandlas med Tysk vetenskaplighets tråkighet och koll
och småsinta kritiska käbbel. En djupare erbarenket; en friare
blick, och isynnerhet en i forskningen bevarad, och genom
deras lifvad och stärkt religiös. känsla hafva lyftat Förf. öfver
den låga kritikens ståndpunkt. Hon har derigenom i renare
ljus kunnat se sitt ämne, hvars hänförande skildring skall med
hennes nedböja mångas hjertan till tillbedjan vid Christi kors.
Snillets blick och christlig erfarenhet hafva vägledt Förf.
i uppfattandet af det väsendtliga i Straussianismens förstörings-
försök. Känslan gifver ock ofta utslaget i förekommande frå-
gor; men så, att reflexionen ej kan jäfva det. Så förkastas
SpInNozAs pantheism i de träffande orden: ”vi ville fråga dig
nu, odödlige, om det ej är bättre och skönare att lefva i
Gud, än att dö i honom.” (S. 414.) Sann och träffande är ock
den anmärkta skilnaden mellan idealet i den Grekiska philo-
sophien, ehuru ofullständigt och otillfridsställande äfven detta
från christlig synpunkt visar sig, och verkligheten, sådan
den i och genom Jesu Christi lif och död och uppståndelse
är -gifven, en verklighet, emot hvilken de gamla religionerna
äro nattens orediga syner, och philosophiens boträeljoner kraft-
lösa skuggor.
De förebilder , som inom den äldre historien hänvisa på
försoningslöftets outplånliga minne inom menskligheten, och
sjelfva äro ett bevis på Christendomens sanning, torde ännu
mera, än Eörf. hittills begagnat dem, äfven bestyrka sannin-
gen af Kyrkans lära om Christi tillfyllestgörelse och företrä-
dande rättfärdighet. Offergudstjensten, icke blott det gamla
Testamentets , utan äfven de hedniska religionernas, innebär
ju ett mensklighetens erkännande af straffvärd skuld inför Gud,
innebär att döden är syndens lön, och att en öfverflyttning är
möjlig ifrån den felande till den, som träder i dess ställe. I-
från tron på den försonande kraften af det rena och oskyldiga
offerdjurets död, på hvilket skulden öfterflyttades, uppsteg
man till hoppet om kraften af den ädlastes försoningsdöd för
silt folk. Det kan vara nog, att ibland sagans och historiens
mångfaldiga exempel anföra ett enda: Upsalakonungen Domal-
ders offerdöd för att blidka Gudarnes vrede. — Och hvad är
väl den djupaste ångers, äfven inom det borgerliga samhället,
ofta fria sjelfanklagelse och högljudda fordran på straff, för
att vinna försoning och frid, hvad är den väl annat, än ett
ur menniskonaturens innersta framkalladt medvetande deraf,
att försoning förutsätter lidande? Men den ångerfulle, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
