Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [10] Janzon, Pindari Carmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ÖFVERSIGT "AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
genius”, ”naturlifvet”, ”snösippans bleka anletsdrag”, ”rosens purpur-
läppar”, ”den olympiska Zeus”, P”Lazaronens slagdängor” och ”den rys-
ligaste korybant-musik.” Med denna med sjelfva Verldsägget och Ur-
chaos begynnande deduktion vill Förf. bevisa, att så naturlifvet som
konstlifvet ”representerar ett visst andelif, en viss Geistigkeit, och
således (”) äfven en andens frihet.” Ja väl, i konstens skapelser, —
men derpå har ju ingen någonsin tviflat? Deremot icke i naturlifvet,
annat än negative, — ty i naturen ligger anden medvetslös, och frihe-
ten bunden. ”Ett och samma lif, som rörer sig i hvarje konstens phe-
nomen, framträder alltid i samma (2?) former i en och samma full-
komligt allmänna förnuftsbild (2)... Samma aceorder, samma con-
sonancer, med hvilka tonerna tillfredsställa örat, se vi liksom förste-
nade och handgriplige i byggnadskonstens symmetrier. Någon säger
om byggnadskonsten , att han är en frusen musik, och detta är en
vacker, en sann tanke.” Det sista medgifves: men detta är endast en
sinnrik liknelse, en jemförelse mellan det likartade. Det är dock en
skilnad mellan -öuooborov och öuorovorov; i den vetenskapliga beband-
lingen måste man noga skilja mellan analogon och identitet. Man talar,
i poetiskt språk, om hvita toner, svarta melodier, men i General-basen
afhandlas rec, veterligen aldvig sådant, likasom Architekten lemnar
åsido den frusna musiken, och Metrikern icke har tid med att
plocka sippor och rosor. Men, skämt åsido, huru kan Hr J. på all-
var mena, att alla de sköna konsterne framträda i en och samma
form: visserligen påstå philosopherne, att rum och tid äro identiska,
men. dock blott i den absoluta föreställningen, eller först då, när alla
motsatser äro upphäfna. Men som konsten just har att göra med sm=
neverlden , med differenserna, så måste formerna stå qvar i konsten,
och hvarje konst ha sina skarpt begränsade former:
Neåkommen från sin luftfärd; medhafver Hr J. verkeligen något,
som skall likna en definition på rhythm, Välan, låtom oss höra den:
”Grenom abstraktion af alla icke-väsendtligheter i varandet finnes först
den enklaste, renaste, af icke-väsendtligheter minst bortskymda rela-
tionen, förnuftsenheten, så väl inbördes, som till det hela, och kan
såsom sådan äfven sammanhållas i den enklas:e proportionsform, åskåd-
liggöras i den fattigaste förnuftsbild.. Och af dessa liksom tomma mo-
menter i tid och rum, såsom det endå och egentligaste konstmaterialet;
bildar konsten sedermera sina skapelser; samt (sic!) kännedomen, d:
är användandet härvid af de enklaste, redan: a priori fallkomligt gifna,
proportions- och rationalitets-förhållanden — desse philosophiens 4 och
OO — är den enda dogmatik konsten vet af. — — I alla konstpheno-
mener uppenbarar sig likväl denna förnuftsbild ieke så tydligt, att den
just kan framställas i sziffertal, t. ex. 1 bildsteder och målningar; men
den utbreder sig likväl, såsom ett dop, äfven öfver dessa phenomeners
(af konstlifvets pulsar) liksom i vågor gående yta, och de gamle kal-
lade den Rhythm. Jag sade, att kännedomen af de enklaste rationa-
litets-förhållanden är philosophiens A och O, och jag menade det ock-
så. Den tillhör på engång philosophien och konsten, eller fastmera
estbetiken; såsom den redan funna vogia.” .-.
Vet nu läsaren hvad Rhythm skall vara? Vi tvifle. Hvad Me-
tern är, derom får man ingenting veta, så vida ej någon mening
ur: följande” ställe: skulle- kunna utletas.: ”Honstmaterialernas (natur-
phenomenernas): moment, 1 tid och rum måste . . . blifva uttryck för
rationalitet, välförhållande och samklang, hvilka såsom sådana förnöja
och tillfredsställa det subjectiva förnuftsmedvetandet, så vida detta hos
den igenkänner anletsdraget af sitt eget ideal, sin egen urbild. — Me-
triken har likväl icke kunnat föreställa flese än fyra rationalitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
