Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [10] Janzon, Pindari Carmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ur naturen och erfarenheten abstralierat vissa lagar eler reglor,
hvilka de sedan, vida mera strängt än nutiden, tillämpade på kons
sten: så hade plastiken sin kanon, byggnadskonsten sina engång gifna
proportioner, pelarn sina vissa arter, som ej mer ombyttes eller förö-
kades, de serskilda skaldeslagen sin egen, en gång för alla bestämda
dialekt o. s. v. Ja, till och med i tragedien finner man i vissa delar
af plananläggningen en stående mekanik, i uttrycket af vissa känslor
(t. ex. sorgeklagan, meddelande af tröstegrunder,) vissa återkommande
ideer, nästan stereotypa phraser oeh reflexioner, hvarom det skulle
vara alltför vidlöftigt att bär vidare orda. Äfven i Pinparos” Seger-
sånger kan man, så rik, djerf och omvexlande hans tankegång än än.
ändock skönja ett visst manér. Troligen finnes också i formen, i de
rhythmiska förbindelserna en viss regel, likasom i de motsvarande me-
lodierna, hvars utfinvande ännu utgör ett problem. ;
Förf. anser (s. 59 o. f., samt 86) theorien om katalektiska och
hyperkatalektiska (bristande och öfvermätiga) verser såsom en orim-
lighet, ett oting, en konstförnekelse, ett påfund af Scrorastici, hvilka
derutinnan 2afveko från HEPmaEstIOn, Aristipes Quincrinianus, M. Ca-
rELLA m. fl, — samt yttrar, att liksom en hexameter, hvari slutstaf-
velsen felar, ieke mer är en hexameter, lika så förlorar hvar och en
annan vers genom katalexen eller hyperkatalexen sin karakter, och blif-
ver en helt annan versart. I dessa påståenden ligger, enligt rec:s me-
ning, en flerfaldig förvillelse. Först finnes läran om katalexis be-
stämdt hos HermarEstiox, och sannolikt äfven hos de andra forntidens
Metrici, fastän rec. ej alldeles bestämdt kan påstå det, då han ej har
deras arbeten förhanden. WVidare måste skiljas mellan catalexis sylla=
barum och catal. temporis, fastän Hirrmann förblandar bådadera, och
HerenaEstion blott talar om den förra. Mexametern medgifver liksom
de flesta andra versarter, den sistnämnda, nemligen, så att spondén i
sista versmåttet förvandlas till en troché. För det tredje är katalexen
icke blott tillåten, utan äfven af naturen ovilkorligen föréskrifven i
slutet af hvar och en daktylisk serie (hexametern sjelf är intet annat
än en sluten daktylisk helhet); ty efter hvar och en vers måste en
hvila, ett uppehåll inträda, men detta ligger ej i daktylens natur,
som är ett uttryck af den rastlösa rörelsen. Således måste en dakty-
lisk vers, när den upphör, söka en hvila genom upptagandet af en
spondé eller troché, eller antaga en logacedisk utgång. Visserligen
förekomma stundom flera daktyliska verser efter hvarandra, men dessa
äro att betrakta såsom en enda. Ungefär samma förhållande eger rum
vid anapsesten, den omvända daktylen. I de gamlas tragedier, der denna
versart tidt och ofta förekommer, användes den ofta ensam, stundom
i en serie af 20 eller flera rader (orätt kallade verser, ty äfven dessa
utgöra en enda helhet), men mig veterligen finnes ingen enda sådan
series, som ej slutar med ett qvinligt tonfall d. v. s. med en hyperka-
talektisk stafvelse. Hvarföre? Emedan den oro, som anapesten afbil-
dar, fordrar ett slut, en försoning, som endast kan vinnas genom det
qvinliga slutfallet. Eller vågar Hr J. på allvar påstå, att en så be-
skaffad versrad, som också kan förekomma inuti den anapestiska cy-
keln, och der gör punkt i tanken och serien, icke är en äkta anapaest?
Tror han sig kunna öfvertala våra nyare skalder, att deras gqvinliga
d. v. s. trettonstafviga alexandriner, eller deras elfvastafviga jamber,
icke äro verkliga alexandriner och jamber, fastän den förra egentligen
är tolf-, den sednare tio-stafvig ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
