Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [10] Janzon, Pindari Carmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper: 73
S. 88 läses: ”Som en versus asynartetus är ett absurdt begrepp,
kan någon dylik vers omöjligen existera. . . . Dylika rhythmer, ehuru
ordnade till -en vers, förekomma t. ex. i slutet af Oedipus Rex med
början af 1526:e versen:
Ka yeo & ”zoctnoas ov cor | TO piw Evviontero, samt framför allt
uti de nyares s. k. Alexandriner:
0 Gud, det återstod | i Wasas olycksmått,
Att se af Hemming Gadd |-sitt fösterland förrådt!
Det finnes neml, icke någon större eller annan skillnad mellan 2:né
stropher och mellan 2:ne sånger, än mellan 2:ne genom bestämd ord-
skilnad - determinerade dylika rhythmer. Och om Sorpsokires velat
bilda ofvanstående rhythmer till en vers, så hade han härvid t. ex. för-
lagt ordezxsuren mellan ov och got. « « - Och skall Alexandrinen blifva
blott en vers, så måste likaledes vers-cesuren infalla inuti ett vers-
mått, t. ex,
0 Gud det återstod i
MWasas olycksmått,
Att se af Hemming
Gadd sitt fosterland förrådt,”
Märvid må anmärkas: Vanligtvis voro de gamles termer högst
träffande, men deras definitioner stundom olyckliga. Tager man ut-
trycket asynartetus efter bokstafven, så har Hr J. visserligen rätt deri,
att en versus asyn. är ett förnuftsstridigt begrepp, och derföre antogo
också de Gamle så beskaffade verser såsom skilda, endast för rum-
besparingens skull hopskrifna; men förstår man dermed med FleRMANnn
(s. 666) ”seminexi, qui, ut libitum est, vel continuato vel per pau-
sam intercepto numero sunt”, så torde deremot cj serdeles vara att
invända. — I alla fall är obegripligt, huru Förf. kunnat kalla ofvan
citerade verser för asynartetiska d. v. s. sådana, som bestå af olikar-
tade, genom (intet eller ett) svagt band sammanbundna rhythmer.
Den anförda Sophokliska versen är liksom alla de föregående, (hvilka
ej begynna med v. 1526, utan redan med v. 1515: Auc. Ir Unzers
Zz. T. ÅA.) rätt och slätt en trochaicus tetrameter, hvilken (såsom redan
gehöret tillkännagifver) måste hafva sin cesur efter andra dipodien
(således efter coc). Visserligen finnes det hos Soemozres (Phil. v. 1402)
en dylik trochaicus:
N. e& dozer, oteiywuev. P.- 0, yevvatov Hlonzws nos, E
som har sin cesur ett versmått framföre, men ingen finnes eller kan
finnas, som är så afdelad, som Förf. föreslår. — Lika litet asynarte+
tisk är alexandrinen, som den klassiska trimetern, - Den förre skiljer
sig (rimmet oberäknadt) blott deruti från den sednare, att ecxsuren der
infaller en stafvelse sednare än vanligtvis i trimetern; men jemväl
verkeliga alexandriner (d, v. s. jamber med alexandrinsk cesur) före-
komma ofta nog ibland trimetern hos alla tre tragici. — Slutligen fö-
rekommer mig obegripligt, huru Förf. anser möjligt, att i en viss gif-
ven vers förlägga exsuren hvar man behagar, eller, med andra ord, af-
dela versen i godtyckliga s. k. semicola. - Visserligen tyckes hvad Hr I.
sid..57 yttrar skydda honom emot ett sådant tillmäle, men hans an-
ordning af de nyss ar förda Alexandrinerne, tvärtemot skaldeslagets natur.
bevisar redan, att han ej häruti erkänner en i dess egen art grundad
lag. Detta styrkes vidare genom hans förut klandrade indelning af
de Pindariska versslagen i s. k. semicoler, hvarföre han (oberäknad
traditionen) ej förmår ange minsta skäl: — endast ”godtycket hos Skal-
den — icke hos Öfversättaren.” Men vi ha redan visat, att ett sådant
RE | SE
godtycke icke får ega rum. : RNA
| BR 2
Er - re
fe Ag
pA SE
ar
år å
Fe =
ERS
NN
nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
