Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [10] Janzon, Pindari Carmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. 77
namn, samt igenom synkeper, hvilka den högre poesien svårligen kan
godkänna, sådana som far, tar, hero’n, o. s. v. Genom allt detta
har dock vunnits den fördelen , att constructionen blifvit vida lättare
och begripligare än hos Tmersom. Deremot har, såsom Hr J. sjelf be-
farat, den poetiska andan så hos den tyske som svenske Öfvers, me-
stadels gått förlorad. Ehuru rec. sjelf efter dylika grundsatser för
30 år sedan öfversatt en Pindarisk Ode, hvilken öfversättning Hr J.
säger sig lagt till grund för sin, så gillar han dock numera dessa
grundsatser icke helt och hållet. Mellan den slafviska troheten och pa-
raphrasen, af hvilken sednare method Hr J. också meddelat ett prof-
stycke, bevittnande en afgjord talent, men hvari den äkta Pinparos
föga är igenkännelig, gifves en medelväg, hvarom rec. i företalet till
SopHokLEs antydt sin mening, men hvilket ideal han sjelf i praxis
är långt ifrån att tro sig hafva upphunnit.
Utan att ingå i en speciellare granskning af denna tolkning, må-
ste rec. dock anmärka, att Hr J. i namnen OzrcHomeEnos och PitANna
gjort stafvelserna me och na långa, hvilket är fel emot all grekisk
och svensk prosodi. Eikaså skrifver han sid. 40 och 12 i Anteckn.
Omiros, då detta namn likväl äfven i Grekiskan heter Oinrus.
I Anteckningarna finnas ganska få egna åsigter, hvilket rce.
ingalunda klandrar, ty der en Borcen och Dissen med sina facklor
framgått, är icke lätt för en ung man att finna en efterskörd; han
klandrar blott, att det lilla Hr J. här hemtat ur egen fatabur, mesta-
dels innehåller tomma hugskott eller bevisliga fel. Så kallas PinpAros
I. 8 ”ett naturgeni, sem i strängare mening ej ägde sia tids veten-
skapliga bildning och synes liksom anse för sin utmärkelse att icke
vara lärd.” — Har då tr J. ej läst någon enda biographi öfver en skald,
hvars arbeten han utgifver, öfversätter och cemmenterar? Så litet vi än
veta om hans lefnadsöden, är det dock bekant, att han bade njutit
undervisning af Lasos, ÅGATHOKLES, SiMONIDES, och skaldinnorna Myr-
71s och Korinna i allt hvad som hörde till skaldens yrke, hvartill den
tiden räknades, utom hvad som hörde till poesi och musik, äfven
mythologi och antiquiteter. Just i dessa ämnen visar P. en lärdom,
som kanske stundom går till öfverdrift. Detta är icke blott rec:s om-
döme, utan skaldens egne landsmäns. Orsaken, hvarföre de satte honom
efter Korinsa, var just den, att de saknade gratie (Hr J. tycker tvärt-
öm, s. 5), men deremot funno de hos hönom en viss torr, pedantisk lär-
dom, som hopade fabler på fabler, och ett alltför rhetoriskt erdsvall.
Då P. uppläste för Komnya ett af sina stycken, anmärkte hon leende:
”lär, unga vän, att så med handen, ech ej strö ut hela säcken.” PP:
förbättrade väl kanhända sedermera sitt manér, utan att dock alldeles
aflägga det: ännu vittna hans poemer, att ”ihm ein Schatz von Hennt-
nissen zu Gebote stand” (Fuhbrmann), hvilken han vid ämnets mager-
het alltför ofta måste använda.
S. 8. yttras: ”Man erinre sig att den xgyptiska culten till sin idee
icke undergick någon väsendtlig förändring i den forn-grekiska culten.”
Såsom bevis derpå anföres, att ”Osimis är Solen, och ÄArRrsropitE ur-
sprungligen vore en representant af den himmelska godheten” i! Aruro-
pitE (just den Uraniska) var den Grekiska typen af den VestAsiatiska
Astarte, som enligt Berczr (Metrolog. Forschung.) betecknade den
köttsliga beblandelsen, enligt andra, sannolikare, den aflande Naturen.
Sammanhanget mellan de grekiska och egyptiska gudarna är mera dun-
kelt och omtvistadt. — S. 38, ”är den af StraBo nämnda floden Fa-
nais densamma som Donau och Istros” , . Tanais nämnes-ej blott af
StrRABO, utan af otaliga andra framtida författare, och dervid menas
aldrig Donau, utan Don. Föröfrigt har Förf. hufvudsakligen förklarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
