Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [14] Hwasser, Om Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ÖFVERSIGT AF. DEN NYASTE LITTERATUREN.
hvar kunna inse, att det strede mot renheten af en förbindel-
se, om den slötes under medvetande om böjelsens lygtigbetl,
och med bestämd beräkning på skilsmessa vid böjelsens ti-
digare eller sednare aftagande. Men hans motståndare be-
höfva ej erkänna giltigheten af den beräknande flygtighetens
förbindelser: de kunna ock för en förbindelses töhet Sch sed-
lighet fordra det medvetande af trohet, hvilket Förf. tillägger
den sanna kärleken. Vi hade önskat, att Förf. speciellt un-
dersökt grunderne för sina motståndares ovilja mot den lag,
som ålägger dem, hvilka ingå äktenskap, att offentligen bedy-
ra, det de för bela lifvet, i dess vexlingar af nöd och lust,
vilja och tro sig kunna blifva hvarandra trogne. Likgiltig
kunna de ej påstå derna trobetsbetygelse vara. Frånvaron af
densamma skulle skydda lättsinnets förbindelser, genom att
beröfva den rena kärleken ett af dess väsendtliga yttre skilje-
tecken. Den likgiltighet för andras omdömen, som med det
inre rena Södvetandet ensamt finner sig belåten, kan ett sam-
halie, som ej blott på juridisk kontroll, utan än mer på sed-
lig opinion bygger sitt bestånd, omöjligen godkänna. Skulle
dona sedliga opinion ändock utofva något inflytande, så mä-
ste dena först efter ett flerårigt prof erkänna sedligheten af en
förbindelse, hvilken det ER att på förband få bevittna
sin renhet; eller ock för att icke kränka de rena, skänka be-
skydd åt äfven alla flygtiga förbindelser. Dessa grunder visa
det önskvärda af trohetsbetygelsen; man måste dertill bevisa
dess möjlighet. Den är nemligen lika mycket en ed, som ett
löfte, och Iider af de tvifvel, hvilka i afseende på begge tor-
de vara temligen allmänna. Löftet förutsätter klart eller anan-
de förevetande af den lofvandes egen så väl som dens fram-
tid, med hvilken han genom löftet sig förbinder. Hur man
nu må förklara detta RR cende, som redan innebäres i vår
fasta tro på en väns redlighet, af ett klart förstånds pröfning
oeh beräkning beror den jcke ensamt. I sådant fall skulle
andra ofta bättre (Tnorinp, om en lycklig äkta förening) be-
döma, bvilka för hvarandra bäst passade, än de båda kontra-
henterne sjelfva. Lagen gifver — i fordran af gifltomans bifall
för qvinnan åt det pröfvande förståndet endast rättigheten
att bindra, ej att bjuda en förening, och erkänner dne in-
dividens egen känsla och instinkt vara det orakel, hvilket den-
ne har att rådfråga. Att denna känsla hos sedliga menwviskor
bedrager, kan och får ingen medgifva; de enskilda fall, hvilka
ökar bes dess otillförlitlighet, kunna endast betraktas så-
som frestelser till otro på en af LA lets aldraförsta troslä-
ror, och måste med öfs erivgelsens hela kraft förnekas att för
uagot gälla. Så mäste en menniska, som ej betyiflar tillvaron af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
