Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [14] Hwasser, Om Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philosophi. 97
en försyn, i alla de fall, hvilka synas bevisa möjligheten af
elt irrande samvete, ovilkorligen förfara. ’Skulle ropet om de
många olyckliga äktenskapen vara en sanning, så bevisar detta ej
mot äktenskapets princip, men för tidens osedlighet. Ty slätt
skulle det vara bestäldt med den tid, hvars samvete fördöm-
de modet att våga ett löfte för längre tid, än kanske från
slutet af den ena dagen till den andras början. I kärleken
måste elt förutseende antagas; ty af blotta föresatsen till tro-
het kan denna aldrig fromkallas. Hvarmed vi ej neke vigten
af föresats eller öfverhufvad af sedligt bemödande för trohe-
tens bevarande. Tvärtom är väl det oftast grunden till äkten-
skaplig olycka, att ej kärlekens första hänförelse inses vara
elt öfvergående tillstånd, hvars egentliga värde och bestäm-
melse består i viltnesbördet om det sedliga bemödandets kraft
att bibehålla troheten. MHKärleken liknar i detta fall snillet.
Dess ideer framträda med en slags nödvändigbet, eller utan
någon föresats, deras utveckling fordrar stor ibärdighet och
ansträngning. Förutseendet, att bemödandet för trohetens be-
varande skall lyckas, är således förutsättningen för trohetslof-
tet. Det instinktlika i detta medvetande, hvarigenom det lik-
som synes vara en ingifvelse af en annan, är väl grunden till
den gamla satsen, att äktenskapen äro beslutade i himmelen.
Att detta löfte gifves offentligen, härrör deraf, att det är ett
löfte likaväl af besge JönHalentetne åt samhället, som af
hvardera åt den andra. Men trobketsbetygelsen är Hika mycket en
ed som ett löfte; det är eden på hvardera köontrahentens öf-
vertygelse om tillräcklig sjelfpröfning, liksom ock om ärlighe-
ten af det löfte, som vifves. Tviflet om trohetsbetygelsens
pålitlighet sammanhänger i detta fall med tviflet på SE öf-
verbufvud. Grunden till detta tvifvel är vanligen otro på en
försyn, som straffar menedaren. Men tviflet skall förlora all
retelse och styrka, om denna försyn fattas ej blott som”
yttre magt, utan ock såsom en magt i hvarje menniskas eg-
na inre. Af sjelfva tron på en sådan samhällsförtroendets
inre vårdare och hämnare uppkallas densamma, så snart tron
blifver allmän bekännelse, som i uppfostran inplantas; ty en
sådan inre domare af hemliga brott mot samhället finnes,
och utgör hos hvarje menniska en del af hans väsende såsom
samhällsvarelse. Ingen kan derföre, utan att betraktas såsom
fiende till samhällets grundval, det allmänna förtroendet, på-
stå, alt menedaren blifver ostraffad af sitt eget inre, af silt
samvete. Genom nämnda tro bevarar samhället ock den ära,
hvilken skulle kränkas genom ett ostraffadt bedrägeri mot det-
sanma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
