Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [31] Passow, Grekiskt och Svenskt Lexicon. Öfvers. - [32] Johansson, Homeros’ Odysseia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. => 171
för skol-undervisningen fyller ett stort, länge erkändt behof:
då trycket är anständigt, papperet fast (således icke på det
för skolböcker och andra mycken nötning underkastade skrif-
ter otjenliga machinpapperet), den typographiska inrättningen
beqvämare än originalets (hvilket utgör fyra oktavband, hvar-
emot den Svenska upplagan utgör blott tvenne trespaltade de-
lar i regal-qvart, hvilka lätteligen kunde sammanbindas), samt
slutligen priset högst billigt (semlisan 12 R:dr B:co för 172
så beskaffade ark)3- så måste allmänheten stanna i stor förbin-
delse hos förläggaren, som vågat ett så kostsamt företag
hvilket i förhållande till vår litteratur och vår brochur-tid NS
stan kunde kallas kolossalt. Pp.
[52] Homeros” Odysseia. Från Grekiskan af Johan
Fredrik Johansson. I—TV. Upsala, Wablström & Låst-
bom 18414. 77 sidd. 8:o. (Priset: 24 sk. B:ko.)
Öaktadt all den trohet, hvarom en Öfvers. af ett konst-
verk må beflita sig, så SR ersdr dock alltid på kopian, åt-
minstone till viss grad, en del af hans egen individualitet.
Emedan den absoluta likheten här är omöjlig. mäste ban åt-
nöja sig med att återgifva det, som han i sitt original anser mest
karakteristiskt, och omdömet derom beror just på den enskil-
des serskilda uppfatlning. Af samma grund är en rec., som
sjelf försökt sig med samma . originals öfverflyttande, kanske
minst skicklig att göra full rättvisa åt ett främmande försök
på samma väg: icke just af egenkärlek, utan derföre, att ban
sjelf uppfattat och på sitt hemlands språk framställt urbilden
på sitt egna sätt; ju mera nu en annans arbete afviker från
hans egen idé, dess mer finner-ban detsamma olikt, ehuru
det kanske i andra hänseenden med större trohet återgifver
drag. dem den klandrande sjelf icke bemärkt, eller med flit
uppoffrat, för att i stället uttrycka andra originalets egenska-
per, dem ban anser (med rätt eller orätt) mera väsentliga.
Så t. ex. är ordagrannheten ganska svår, ofta omöjlig att
förena med ledigheten: enligt rec:s förmenande måste båda
eftersträfvas, men i kollisionsfall den förra snarare uppoffras
än den sednare. Afven der den motsatta principen antages,
afspeglar sig samma urbild olika hos serskilde tolkare. Så
(för att blott tala om skuggsidorna) uppträdde Homér hos
Voss i prakttalar, och talar (ställvis) ett” braskande, tungt
och konstladt språk; hos WVVALLEneErRG har han pådragit en
vadmalsrock, men har bibehållit naturligheten al en viss naiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
