Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [32] Johansson, Homeros’ Odysseia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
godärlighet; hos Taanér är han en talangfull konstmakare; som
gör oupphörliga än: lyekliga än olyckliga språkexperimenter.
Hr Prof. Ssöströms i Fimnland utgifna tolkning känner rec,
alltför ofullkomligt för att derom kunna yttra något.
Med mycket nöje anmäler rec. dd nde prof häfte
till en ny försvenskad "Odyssé. Till en början tror han sig
kunna med säkerhet vitsorda, att den utmärker sig genom en
ordagrann, felfri trohet, berömlig omvårdnad om svenska språ-
ket, samt en vacker versifikätion; med elt ord: genom en i
våra dagar ovanlig flit, sorgfällighet och omsorg i alla delar.
Jewite dessa företräden igenkänd man ett poetiskt sinne för ori-
ginalets skönheter, dem Förf. vanligtvis lyckligt, stundom fyn-
digt och sinnrikt, återgifver. Allt hvad man der möjligen
skulle kunna klandra (men tycket kan vara olika) vore just
sjelfva den kanske något för långt drifna sorgfälligheten och
utarbetandet så i diktionen som RR Rec. påstår
derföre icke, att tolkningen är tvungen eller saknar ledighet;
den har blott icke (tyckes rece.) den simplicitet, den frånvåro
af konst, den trefliga hvardagsdrägt, en viss ädel vårdslöshet,
som rec, så gerna Gå Homer vill igenkänna, utan snarare =
tet för mycket högtidligt, städadt, borstadt, utan att derföre
vara atfekteradt. Hr J:s Ödijssens är klädd med smak, ele-
gans och ansetändighet, och hans kostym är också fullt antik;
men man skönjer dock, att han tänkt på sin toilette och der-
på användt tid och möda. Detta gäller isynnerhet om versen.
Öfvers. bar nemligen med A. W. ScnreEGeL, BrRIngman och
någre få andre purister, pålagt sig det tvånget, att aldrig
(namn undantagne) inrymma en tvåstafvig troché i något an-
nat versmått än i det B:te, der den äfven i de gamiles hexa-
meter var lofgifven. Medgifvas måste visserligen, alt genom
ett alltför ofilist användande af denna versfot, hexametern
blir trög. AA andra sidan löper den fara att, då tillgången i
vårt språk på spondeer är så knapp, derigenom blifva alltför
hoppande, hvilket är föga bättre, serdeles i en bjeltedikt. Vi-
dare kunna vissa oumbärliga uttryck t. ex. den svarta Nat-
ten icke alls inrymmas, utan genom omflyttning: Natten,
den svarta, hvilket är en nödfallshjelp , eller genom sönder-
delning af dessa ord mellan två serskilda verser, hvilket ofta
nog ej låter sig göra. Hr J. har visserligen gjort sitt bästa
DE att undvika dessa klippor, utan att dock öfverallt deruti
kunna lyckas. Säkert är, att Öfvers. utan denna sjelfvalda
boja skulle bafva rört sig med vida mera lätthet. Minst tye-
kes en öfversättning af Howmir vara den lämpligaste till inför
rande af en dylik innovation: hans egen vers är friare, otvung-
nare än någon annans. ja. enligt de annars erkända prosodiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
