Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [33] Palmblad, Sophokles’ Sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 ÖEVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
formerpa i dem äro mera konstrika och konstraktionerna mera
invecklade, än i dialogen. Men de äro lättare att återgifva i
så måltto:, som diktionen der antager en högre, praktfullare
färg, hvilken intet språk, med undantag af det: Latinska, är
mera egnadt att återspegla, än vårt modersmål. Emellertid
synes Hr P. med den talent och den takt, som äro denne för-
fattare egna, härstädes hafva besegrat svårigheterna och be-
gagnat fördelarne. Chörerna utgöra, enligt ref:s sätt att se,
glanspunkterna i Hr P:s öfversättning. - Att emellertid äfven
här månget ord och mången vändning, vid första anblicken,
kunna förefalla främmande, nekas ej; sådant ligger i sakens
natur, och ref. skulle anse för ett fel; om ej så vore. Men
aldrig har Ofvers, vågat något, som är stridande emot
språkets natur eller sund smak Den uppmärksamme lä-
saren skall; hvad diktionen i chörerna beträffar, 1i öfversätt-
ningen återfinna den kraft och den lyftning, den renhet och
det behag, hvilka han förut beundrat i urskriften. Deremot
skulle det ofvannämnda omdömet måhända icke utan fog bär
och der kunna tillämpas på dialogen. Denna eger någon gång
hvarken den ledighet eller den trohet, hvilka, såsom man skulle
tycka, det varit lätt för denne Ofvers. att gifva den. Diktio-
nen kan här måhända icke alltid frikännas från en viss stelhet
och hårdhet. Serdeles olyckliga äro de första verserna af Phi-
loktetes, hvilka, enligt OÖfvers:s anordning af styckena, utgöra
just de första raderna i boken. Tvenne omständigheter böra
likväl härvid anmärkas. För det första skall den uppmärk-
samme granskaren finna, att dessa mindre lyckade ställen nä-
stan alltid äro ställen af ett underordnadt poetiskt värde: För
det andra gifves ingenting, Hvärtill vårt tungomål så föga
skickar sig, som till det slags samtalsspråk, hvilket just är
dialogens, och hvartill det Attiska idiomet så väl lämpade sig:
Emellertid äro dessa lyten — i fall de så böra kallas — få
och små i jemnförelse med de många och stora förtjenster,
hvilka äfven dialogen i allmänhet onekligen eger. Afven här
återfinnas, i det hela taget, samma klassiska anda, samma på
en gång kraftfulla och renå diktion, samma alltid korrekta,
öfta förträffliga versifikation, hvilka synas ref. utgöra de ut-
märkande dragen i denna öfversättning. Serdeles synes öf-
versättningen , utom i chörerna, förträfflig på de ställen,
der talet antager en något högre flygt. Vi välja såsom ett
exempel bland många Ajas” äfven af RupA, ehuru på annat
versmått och med mindre framgång, återgifna herrliga mo-
nolog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
