Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [41] Carlén (Fru), Rosen på Tistelön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
rendrejare , inbegripen i en väg tik affär, öfverraskas på hafvet
-— hvilket alltigenom spelar en Infvedr ol — af en tulljakt.
Ögonblieket är afgörande, smugglarnes ställning är förtviflad,
deras naturliga sildbet. deras spända i gdses uppmanar till
sjelfförsvar — ipllig: oshemännön och hans karlar mördes, de-
ras fartyg försänkes af den gamle lagbrytaren och hans äldste
son. Den yngre, ännu en gosse, hvilken hade varit ett overk-
samt vittne till den blodiga bragden, blifver från denna stund
svagsint, tidtals vansinnig. — År förflyta, lurendrejarens hus
undergår en stor förändring: äldre sonen, fadrens medbrotts-
ling, blir skeppare, gifter sig med en ”bättre” flicka, som
genom sitt inflytande humaniserar hans lynne och lefnadssätt —
de fordna industri-riddarne bli ett slags hereskap, som numera
genom ärlig idoghet öka den förmögenhet, de genom hvarje-
handa medel gr undlagt. Sonen gör årliga handelsresor, och
vinner ett förtjent rykte för redlighet öck soliditet, fadren,
den gamle äfventyraren, går heia. jagar skälar, binder nät
och svär öfver sonhustrun och de förändrade tiderna. Emed-
lertid bade på Tistelön, den tvetydiga familjens hem, upp-
blomstrat en ros, som var bestämd att blifva det egentliga
offret för frändernas blodskuld. Det var Turendrejarens yng-
sta barn, hans dotter, skärgårdens fagraste ros, bvilken under
sin Sväg oraks vård erhållit en uppfostran , som motsvarade
bennes "ädla naturliga anlag. Men äfven på ett af de andra
fisklägena hade en ln uppvext, som i en framtid skulle
nära ansluta sig till Tistelö-slägtens öden. Det var den mör-
dade Tull-uppsyningsmannens son, hvilken, efter fulländad upp-
fostran i en af de närbelägna kuststäderna, slutligen erhåller
den befattning, som hans olycklige fader fordom innehaft.
Han gjorde bekantskap med den fordna, numera hederliga Iu-
rendrejarefamiljen, han såg Tistelöns ros — ingen af de unga
anade den blodiga Nenne: som spökade emellan dem båda;
men i deras ömst klad böjelse mognade den kris, som skulle
uppdaga blodskulden och förfärligt hämnas det gömda brottet.
Den yngre brodr en, den sinnessjuke ynglingen, varnade med
balfqvädna visor sin älskade syster, och hans svårmodighet
tilltog i samma mån som Rosens tillgifvenhet för den unge
jakt- -löjtnanten. Och när hon slutligen en gång tillät sig att
genom ett bedraågeri svika hans kärleksfulla vaksamhet för att
erhålla ett möte med sin älskare, och hon derunder öfverra-
skades af den vansinnige, då motstod denne ej mera sin länge
närda föresats. Hans syster, den enda, som han ville Skom)
Frey, HH. SE
SR
SV a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
