Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - P. Om Grekiska Oraklen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oraklen. 229
icke förklara en mängd gudasvar, utan att antingen förkasta
dem såsom diktade post eventum, eller ock anse dem för
demoniska ingifvelser. Visserligen har forntiden, liksom vår
tid, haft sina clairvoyanter, och visserligen verkade då som
nu magnetiska och andra outredda naturkrafter, endast med
den Filpad, att man fordom på dem trodde alltför mycket,
liksom nu alltför litet. Huruvida Pythia var en clairvoyante,
eller om hon var ett medvetande verktyg i presternes till-
ställningar, kan icke afgöras; för vår del föreställa vi oss hela
orakelinrättningen sådan, att dess åtgärder voro en tätt och
innerligt förbunden väfnad af from tro och from list, af nä-
turliga verkningar och ar rtificiella sinnrika anstalter af flerfaldi-
ga slag, hvars rädar icke låta utreda sig, och hvarom de hand-
lande sjelfve måhända icke hade något fullt klart medvyve-
tande.
I en vida större våda råkade det Delphiska oraklet, då
det, långt ifrån att, såsom medlare och oväldig skiljedomare,
ställa sig på en upphöjd sedlig och moralisk ståndpunkt, vida
öfver alla stam- och par ti-tvister, tvertom för snöda mutor
förnedrade sig till att blifva ett verktyg för djerfva parti-höf-
dingars politiska ändamål, samt råkade i beroende först af
Sparta, och slutligen af Macedonien. Derigenom skakades i
de icke gynnade staterna det allmänna förtroendet för Apollo-
tjenarnes sanningskärlek och rättfärdighet. Väl förblef oraklets
anseende oförkränkt i alla religionsmål. ”Hvyad som i Delphi,
Dodona och Ammonium stadgas om gudar och demoner, eller
om helgedomar, som böra upprättas, deruti lärer ingen för-
nuftig vilja ändra någonting” 3 yttrar ännu Platon 19); och på
ett annat ställe tillägger han: ”alla föreskrifter, som ifrån
Delphi komma till en stat angående gudaläran, böra af denna
erkännas och följas som lagar.” Äfven Xenophon 29) anför
till Sokrates” urskuldande, att han i allt lämpat sitt lefverne
och sina läror efter Pythias föreskrifter. Men i andra fall
lydde man icke alltid siar-gudens bud. Så handlade Atben
19) De Legib, L. V,. VL
20) Memor. I, 5. EV; &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
