Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [44] Strauss-litteratur inom Sverige: 10. Strauss och Ullmann. Med företal af Svensk Prest; 11. Om de heliga Evangangeliernas uppkomst och sanning; 12. Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne; 13. Om äktheten och trovärdigheten af de fyra kanoniska Evangelierna; 14. Ahnfelt, Om den Straussiskt-kritiska ståndpunktens m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
förbättring. Huruledes? Jo, bort med tron på gamla Testa-
mentet såsom källa för christlig sanving (S. X), med tron på
nya Testamentets bokstafliga sanning, så snart man ej finner
sig vid alt godkänna den (se t. ex. s. XI), med den ehristuaa
kodan: hittills gällande tro på Christi försoningsdöd (s. XX,
XXI) m. m. Men kan ej religiös efterlanka och erfarculiet
föra oss till insigt och känn sude af den gamla kyrkolärans
sanning, finna förvillelser i den nya visheten? Ingalunda; ty
ES)
en SN är blott den, som ”åtnöjande sig med före-
gångares | ätgarder, binder sig vid dessas förklaringar, som
sina mästare” (s. V). Alt tro på den gamla månghundra el-
ler tusenåriga läran, detta är, så mena dessa nya visbetskrä-
mare, att vara slaf af gamla meningar, men att ogilla det
gamla, om ej på egna, hkväl på någon auktoritets tulder 5
som ej ännu åldrats nog, för att vara i tanken och jifven nog
bhepröfvad, det är att vara vis, Det synes ej ens vara nog,
om man medgifver grundsatsen af fri pröfning och möj-
ligheten af fordna misstag, man måste påyrka, att det
gamla är odugligt, äfven om detta yrkande vore hos de fle-
ste en bekännelse, att de allsicke pröfvat.
Vid detta företal måste ref. anmärka den besynnerliga
företeelsen, att dess Förf., Hr I., kallar sig Svensk Prest.
Det är visst möjligt, att så är. - Men hvad är väl meningen
med denna försäkran, då Förf. framträder i det närmaste
namnlös? - Förf. utmärker sig onekligen genom lärdom och
stilistisk färdigbet, men hans religiösa öfvertygelse har stan-
nat vid den kritiska, religiösa och velenskapliga, halfhet,
som tilihörer, ibland nyare Tyskar, NSCHLEtERMACHER m. f.
Vill nu Förf. uttala denna halfhet i Svenska presterskapets
namn, så fordrades, att man skulle tro hvarje ståndets med-
lem vara färdig att den godkänna. olsen protestera de
fleste deremot. ölen kallar Förf. sig Svensk Prest, för att
genom sin bekännelse bereda åt Siit stånd af det allmänna
vettet berömelsen af den ru så mycket beprisade fördoms-
fria forskningen, såsom hvarje yttrande kallas, i hvilket on
skymt af sjelfsvåld eller afvikelse från det vanliga visar sig?
Eller är det, för att inför detta allmänna vett NGE presiler-
skapet sanka smäleken af affall och förnekelse af besvuren
troslära, -— eller af okunnighet om den omätliga inre rike-
domen af kyrkolärans imnehåll, äfven för den högsta snille-
odlings djup och skärpa? — Att en författare ej utsätter sitt
namn, dervid finner ref. ingenting att anmärka; men att en
namnlös man vill anses föra talan för en hel samhällsklass.
delta är, enligt ref:s tanka, ett högst tadelvärdt oskick.
Ni 11-—15. Det tänkesätt, som förnekar Christendo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
