Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [44] Strauss-litteratur inom Sverige: 10. Strauss och Ullmann. Med företal af Svensk Prest; 11. Om de heliga Evangangeliernas uppkomst och sanning; 12. Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne; 13. Om äktheten och trovärdigheten af de fyra kanoniska Evangelierna; 14. Ahnfelt, Om den Straussiskt-kritiska ståndpunktens m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Theologi. 243
mens och Bibelns historiska sanning, framträder redan i sina
första grundsatser i en kretsgång, som hos den uppmärksam-
me granskaren väcker tvifvel: på detta tänkesätts tillförlitlig-
het. Det förklarar nemligen kort och godt för orimlig all
tro, som innehölle något anat en af det godkänd pbilosophi
stridigt. Deraf följer, att det måste förklara hvarje erfaren-
holols viltnesbörd för villfarelse eller lögn, om det synes
bevittna sanningen af något annat än dessa begrepp. Men
detta samma tänkesätt vänder sig med stort sjelförtroende till
granskningen af de bibliska böckernas trovärdighet: det vill
ur deras historia och inre beskaffenhet visa deras otillförlit-
lighet, äfven utan afseende på de läror de innebålla. Deraf
skulle åter följa, att om, medelst historisk granskning, den
emot Bibeln höjda anklagelsen för motsägelser, falska förfat-
tarenamn m. m. kan häfvas, och dess författares trovärdighet
genom yltre bevis bestyrkas, så måste äfven dess lära vara
sanning, och det orimliga låta sig rimma. Straussianismen
vågar på detta vad hela sin vishet.
Den kan likväl utan stor fara våga den. Ty om än kri-
tiken skulle förmå föra sina osvikliga resultater ända derhän,
att den visade Evangelierna vara författade af Jesu omedel-
bara lärjungar, och i den minsta historiska omständighet vara
sanning, så återstår alltid den utvägen, att förklara deras inne-
håll, så vidt den enskildes öfvertygelse ej vill godkänna det,
härflyta ur en illusion, ett sjelfbedrägeri, eller någon annan
mer eller mindre ren källa, såsom t. ex. Straussianismen för-
klarar uppkomsien af tron på Christi uppständelse.
Vädjandet till den historiska kritik, som till- eller från-
dömmer Evangelierna trovärdighet, är således i sjelfva verket
ifrån Stranussianismens sida endast ett skenfagert föregifvande,
gjordt under förbehåll, att denna trovärdighet ur ett eller an-
nat skäl måste förkastas. Denna kritik är ett försök af de
tvistande partierna att öfverbjuda hvarandra i bistorisk forsk-
ning, beläsenbet och skarpsinnig kombination: den är en rätte-
gång, förd med skickligaste advokatur, mellan det naturliga
vetandet och den christliga tron, om Bibelns värde, Men
fullkomligt oväldig domare skulle endast den kunna vara, som
hvarken hade religiös tro eller otro.
Men eburu föga den bistoriska kritiken förmår undan-
tränga eller lösa tidens djupare vetenskapliga och religiösa
tvifvel om nödvändigheten af Guds ifrån verlden afskilda vä-
sende och personlighet, och af en religionens historiska
grundval, så har den likväl ej derigenom - förlorat sin vigt.
Den visar det falska i Stan sbianistinks påstående, att schen
redan vore afgjord till dess fördel, den visar, att snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
