Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [44] Strauss-litteratur inom Sverige: 10. Strauss och Ullmann. Med företal af Svensk Prest; 11. Om de heliga Evangangeliernas uppkomst och sanning; 12. Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne; 13. Om äktheten och trovärdigheten af de fyra kanoniska Evangelierna; 14. Ahnfelt, Om den Straussiskt-kritiska ståndpunktens m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
motsatsen är afejord, och att det historiska tviflet troligen ej
åter framkallades, om" ej det religiösa tviflet tid efter annan
måste göra försök att dymedelst frilösa sig ur den historiska
sanningens fjettrar.
De ofvan anmälda tvenne Sköifternas hvilka nära samti-
tidigt utkommit, hafva på ett högst förtjenstfullt sätt medde-
lat de resultater, hvilka dels Grdeas. dels författarnes egna
forskningar medfört för Bibelns trovärdighet. — I hvardera af
dem följes en olika plan, och de lofva att derigenom tillsam-
mantagna upplysa ämnet med. största omfattning och RUS
dighet. Ingendera är likväl ännu fullbordad:
N:o Ål öfvergår, efter att hafva uppdragit på de första
sidorna ”grundlinierne till en religionsfilosofi”, till undersök-
ning om myth och tradition, Hvilken inde fås i den sagolika
och historiska. Den Evangeliska historien är af det sedijärt
slaget. Förf:s snillrikhet och Hifliga framställning göra denna
bok särdeles intressant, ehuru ref. anser den med mindre lugn
och grundlighet än de öfriga tvenne behandla sitt ämne, eme-
dan den kanske mer än Hessk funnit sanning, der det mörka
ämnets natur medgifver endast sannolikhet, och sannolikhet,
der större tullare finna endast möjlighet, eiler ieke ens
denna. Ref. tvekar, om den i inledningen angifoa skilnaden
mellan tro och vetande, enligt hvilken den förra vore en kun-
skap, på hvilkens sanning kan RVIdas: det sednare en otvifvelak-
tig, gilver någon sötieles vinst för religionsphilosophien, helst
som denna skilnad ej varseblifves, om icke uppmärksamheten
står utom den högre sanningens område. Ty för det sinne,
som moltager upplysning af sanningens Ande, gäller trons
sanning med samma visshet och nödvändighet, som ”vetan-
dets.” Den religiösa menniskan är lika viss, om ej vis-
sare, derom, att det är en Gud, som derom, att solen går
upp i morgon lika som i dag. — Ref. kan derföre ej heller i
den ovisshet, som synes vidlåda iron, se en välgörande natur-
inrättning, utan en störande oordning: en dess beskaffenhet,
som Förf. synes erkänna, då han erkänuer syndens förderfliga
öfvermagt öfver menniskan.
Förf:s yttrande (s. 26), att myther icke bildades med-
vetslöst, och icke af folket, utan medvetet af prester, lag-
stiftare och skalder, synes vara nog otydligt. Att mytbers
5
bildare ibland ett folt var prest. lagstiftare och skald, —
troligen aldrig ettdera, utan på en gång alll — är visst onek-
ligt; men han uttalade derigenom ett ord, som var uttrycket
för ett helt folks bildning: hvad som dunkelt och omedvetet
rörde sig inom en folkstams Hf tll bildning af kyrka och
stat, till förklaring af gemensam erfarenhet och gemensanit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
