Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [44] Strauss-litteratur inom Sverige: 10. Strauss och Ullmann. Med företal af Svensk Prest; 11. Om de heliga Evangangeliernas uppkomst och sanning; 12. Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne; 13. Om äktheten och trovärdigheten af de fyra kanoniska Evangelierna; 14. Ahnfelt, Om den Straussiskt-kritiska ståndpunktens m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theologi: 245
hopp» detta uppklarnade till medvetenbet genom mythen, det
anslog alla, blef allas egendom, emedan alla deruti igenkän-
de sitt eget dittills medvetslösa sträfvande. Det strider ock
emot all orfänenbels alt en lära, i hvilken menskligheten bekänt
sin tro, förr skulle hafva funnits i begreppet, än i lifvets o-
bestämdbet afspeglat sig i mythens dunkla väfnad: och be-
synnerligt vore, om mythbildaren bade sjelfmedvetet till myth
försandlat en idé, hvilken han klart genomskådat i tankens
form, men hvilken först sednare, efter århundraden eller år-
tusenden, blifvit återfunnen i sin renade gestalt. Ty att i
mysteriernas eller prestkasternas hemlighetsfulla läror en re-
nare vishet förvarades är ej troligt.
Denna ofrivilliga mythbildning egde naturligtvis rum en-
dast då, när mythen först framsköt ur menskliga medvetan-
dets mörka grund: Helt annorlunda var förhållandet, när
mytherna öfverflyttades, icke ifrån folk till folk, — ty derpå
-terde ej exempel gifvas, om ej vid tyenne nationers samman-
smältning med hvarandra, — utan, såsom vid det gamla Roms
hörjan, genom lån ifrån en folkstams odling till stadgande af
andelig och verldslig författning inom en sammanrafsad men-
niskohop;, hos hvilken saknades ett folklifs mythbärande grund.
Ref. vill derföre finna det oriktiga hos STRAUSS, icke i
antagandet af mytbens’ ofrivilliga bildning, utan i det hos en
med stora anspråk framträdande vetenskapsman nästan löjliga
påståendet, att myther skulle hafva uppstått utom ett folk-
dif i en tid, hvilkens förståndsodling och otro arbetade, ibland
hedningarnve,; på mylthernas öfversättning till afsöndrade för-
ståndsläror, och ibland Judarne, på historiens likadana för-
vandling: under det en herrskande Pltlosopbi skulle tyda forn-
tidens gåtlika vishetsaning ?’).
Den temligen konstlade och för det resultat Förf. söker
öfverflödiga förklaringen af Joh. 3, 1—4 har för många god-
tyckligheter för att ega något värde; Läsarten Bethesda har
för sig den största auktoritet af handskrifter: Bethzeta bar,
ref. velerligen, ingen enda för sig af de äldsta handskrifterna.
Endast om fjerde och halfva tredje versen kan tvifvel ega
rum, om de äro af Johannes, emedan de vigtigaste maun-
skripterna sakna dem: hela den öfriga berättelsen är lika till-
förlitlig, som Evangeliets öfriga innebåll.” På de osäkra de-
larne kan ingenting byggas. Att åter förklara hela berättel-
>) Relhigionernas indelning, i afseende på sina Shöstandadelatis i theo-
logiska eller physiska, politiska och poetiska, är temligen säkert fruk-
ten af en bildning, som förlorat tron på dessa religioners sanning, men
| öfverensstämmelse med sin egen insigt ville Isa sig deras upp-
KOMSE, E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
