Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Notiser - Afzelius, P. W. Magister-frågan 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 NOTISER.
det poötiska? hvad är verldshistorien? Det poétiska är det
fria, det tillåtna. Utaf hvem tillåtet? af den frie, af vän-
nen, af poeten inom oss. lIvad är verldshbistorien, om ej det
som skett, sker och skall ske? Men ingen ting kan ske, u-
tan att det gifves någon, ur hvilken det sker; och hvem
är det, om €&j menniskan? Det, som varit, är ieke mer: i
det förflutna är min frihet upphäfd. Bakom mig ligger det
eviga, det obevekliga, hvarom det gäller: ”hvad som är gjordt,
är gjordt”; det kan ej göras om. Deruti består det förfär-
Tiga i nödvändigheten.
Den Dramatiska konsten har sitt rotfäste i det närva-
rande, i hvilket det nödvändiga ännu ej hårdnat så, att icke
friheten kan få magt dermed. Hör öppnar: sig fältet för men-
niskans handling, hvars ITösen är: ”Nu eller Äldrig!” Hvad
är det menniskan här bar att göra, om ej att för verkliga be-
greppet af sin egen frihet? att lära sig fatta och heonipa allt
i sig sjelf, och sig sjelf i allt? Eger hon icke först och
främst medvetande af sig, huru skulle hon kunna ega med-
vetande af något annat? Verlden är väl ej till genom henne ;
men för henne, ock det Högsta Goda kan ej vara något an-
nat, än det, som är godt för henne: det Onda intet annat,
än det, som hindrar henne att vara nog för sig; och som
derföre blir en inskränkande magt, ett yttre, hvaremot hon
ständigt måste retas alt sätta sig opp och kämpa hvad hon
förmår. Allt bestående blir här något utom menniskans Jag,
och detta bestående måste hon sträfva att få undan såsom ett
intrång på hennes eget gebit. Men härvid inträffar den häv-
delsen, att detta försök oupphörligen misslyekas, och att
tvärtemot menniskans bättre vett och vilja, det alltid stannar
qvar, på andra sidan om hennes horisont, ett dunkelt, obe-
kant X, som hon ej förmår lösa — en Försyn utan syn,
hvilken (neml. synen) hon får behålla för egen räkning, utan
att den bjelper henne något.
Och häruti Bgger bet ydeknn af det Tragiska, sådant
vi finna det hos Goreter. Utan denna verldsåsigt, som hvilar
på sin tids djupaste philosephi, skulle vi ej ega sådana ska-
pelser som Ecmont, Tasso, Fausr; hvilka, då de framställa
väsentliga momenter i menskliga bildningen, nödvändigt slå
under sig sedlighetens Märenser Vi skulle, utan dem, ej
lära känna den menskliga naturen, sådan den är och vill vara,
oberoende af allt utom sig. Här faller skilnaden mellan godt
och ondt, sannt och rätt, inom menniskan sjelf, oeh det är
för denna skilnad hon måste söka att göra sig reda, eller —
i vidrigt fall — sjunka ett offer för den oupplösta gåtan. Så
stupa GortnaE’s hjeltar liksom af brist på luft, emedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
