Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Om Latinet såsom skriftspråk
dagars, så är det säkrast, menar Hress, att med undantag af
QuintILIanus och Printus den yngre (Seneca kommer ej i be-
räkning, oaktadt han, genom att dela de förres klagan, bor-
de anses förtjent af något förtroende) betrakta de öfriga se-
nare såsom oklassiska. De äkta klassiska blifva åter de bå-
da Ciceronerna, jemte de Epistolografer, som i M.: T. CicEros
bref förekomma, samt VArro, Caesar, Corneuvs och till en
del Livrus. Vill man lära sig skrifva en klassisk latin, må
man, säger KreBs, endast och allenast läsa Cicero och honom
liknande klassiker. Oförnekligt "hänvisas den nyare latinskrif-
varen genom denna inskränkning till en knappare språkkälla,
helst vi veta, att vi ega i behåll endast minsta delen saf den
litteratur, som tillhört den blomstrande och gyllene tiden,
hvaraf blifver en följd — en sak, som Kress äfven sjelf vid-
går — att mycket klassiskt måste hos de sednare förekomma,
hvilket icke finnes bevaradt i skrifter från den klassiska. tids-
äldern. RS
Enligt denna åsigt anser FreBs dessa efterklassiska för-
fattares, QuinTIuIanz och Prinu den yngres, skrifter blott så
vida vid latinskrifning användbara till ledning och efterföljd,
som de utgöra, så att säga, ett fulländande tillägg till de
klassiskas arbeten i de fall, i hvilka dessa senare liksom öf-
vergifva oss, Detta sätt att se saken skulle förtjena att gälla
såsom regel, så framt de fall vore få, i hvilka det klassiska
språkförrådet -:behöfver fullständigas af det icke klassiska, el-
ler detta senare öfver hufvud så beskaffadt, att dess nytta
och användning vore endast den ofvan förmenade. Men —
utan att anföra exempel, bland hvilka, ehuru många de äro
att tillgå, det likväl är svårt att för tillfället lyckas välja de
bästa, — huru många efterklassiska ord, uttryck och vänd-
ningar äro ej sådane, att de i klarhet och. egentlighet, eller
styrka och behag, kunna ansés icke blott de klassiska jemngo-
da i värde, utan äfven understundom öfverträffa dem? Och
att så måste vara, det kan hvar och en, nästan utan erfaren-
het af saken, förutsätta och inse, om han erkänner en språk-
utveckling vara både möjlig och nödvändig äfven efter Cicr-
ros dagar. Och att Romerska språket efter den tiden, vis-
serligen förlorat mycket, men äfven vunnit, skall säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
