Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i våra dagar. 303
ej nekas af den, som med någon kännedom af den efterklas-
siska litteraturen dömer utan förutfattade meningar. Vi må-
ste anse detta språk hafva vunnit i allt, hvad det utbildat
inom sig sjelft utan någon för vår granskning upptäcklig
störande inflytelse utifrån (om också i mycket tidigt nog röjas
spåren af en dylik), men deremot förlorat, så vidt främman-
de, med språket obeslägtade elementer och grammatikalförhål-
landen jemte löslighet i tanka och sammansättning insmugit
sig. Om detta eger sin riktighet, kan man tilläfventyrs säga,
att språket genom alla, eller åtminstone de flesta, förfaltare
både vunnit och förlorat, om och förlusten blir alltmera öf-
vervägande, allteftersom språket, såsom ettlefvande, närmade
sig sitt slut. Må derföre, så vida latinet skall fortfara att
vara ett skriftspråk, dess hela material från hvarje tidsålder,
medan det ännu var ett lefvande, stå qvar till efterföljd och
användning, helst behofvet af uttryck för rya begrepp, ett
behof, som af ingen nog omfattande eller oföränderlig regel -
på förhand kan begränsas, ständigt är i tilltagande, Använd-
ningen må bero af urskilning i de serskilda fallen: nästan allt
har sin användning och passar på sitt ställe, Minst bör i och
för sig den omständigheten, att ett ord, ett talesätt, icke fö-
rekommer hos GQCicEro eller andra klassiska författare, anses
lemna rättighet till dess utdömande. Äfven de yppersta för-
fattare voro väl ofta i ordens val och sammanställning af nyck
och förkärlek beroende, hvarför det är sannolikt, att äfven
Cicero understundom af enskildt tycke med sin språkkrets in-
förlifvat vissa ord och uttryck och uteslutit andra. - Går ej
Hrers för långt i försigtighet, då han, att vi må anföra ett
exempel, råder till, att heldre med Cicero säga: de integro
recidere in morbum, än med Livius och Cersus: vecidere in
morbum, ehuru han derjemte yttrar, att det sednare uttryc-
ket synes vara sjelfva konstordet för ett recidiv? Och är ej
denna något vidskepliga motsträfvighet mot allt, hvilket så-
som icke klassiskt möjligen kan undvaras, så mycket ända-
målslösare för det helas renhet och skönhet, som samme RRrREss,
af behofvet föranlåten, medgifver ett slagt burskap åt uttryck,
sådana som dessa: liber baro, Iatinitas culinaria, pedantismus,
universitas (universitet), 0. a. d.; genom hvilket medgifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
