Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i våra dågar. 365
-poetiska språket 2) i mycket är ett annat än det prosaiska,
är ett erkändt förbållande; men det poetiska uttrycket kan
ofta med en ringa förändring liksom: ompräglas till prosa, ge-
nom förvandlad ordställning, omändrad "konstruktion, det me-
triska förhållandets upplösning och utbyte mot ett blott rythmiskt.
Något oförmodadt finner man -HreBs, den stränge man-
nen, godkänna nybildade ord, såsom accessuncula, subin-
vitus (Mur.); propraetura. Huru vida han skulle gilla så-
dant såsom en allmän regel; lemna vi oafgjordt. En sådan
regel kunde synas betänklig, och står i strid med hvad Krers
på ett ställe yttrar, att utan god auktoritet våge man intet.
Vi dela öfvertygelse med HKöne, som yttrar i det i Not. 2
anförda arbetet: ”man schliesst aus der einen Form auf das
Dasein einer andern, und so ist in der Sprache, was nicht
darin ist.” Ej alla former, som äro möjliga, hafva blifvit
-eller böra blifva verkliga. Att bedöma, hvilka hafva bort
blifva det, står väl icke i vår förmåga. Ty ett godt latinskt
ord är icke straxt ett sådant, som är regelriktigt bildadt, och
derigenom eger en form, som motsvaras af många: andras,
2) Att uppdraga en säker skiljelinie emellan det poetiska och pro-
saiska språket, är icke den lättaste uppgift. Likheten dem emellan fal-
ler utan jemförelse lättare i ögat. Hvad den sednare angår, märka vi
inom latinet, redan under dess gyllene dagar, en viss skyldskap och
beröring dem emellan. ’: Skalderna; 1 sypnerhet de episka, arbetade pro-
saisterna i händerna. Sjelfva Cicero begagnar i den högre prosan poe-
fiska ord och talesätt: han kallar Jupiter genitor och i fråga om tack-
sägelse till gudarne begagnar ban uttrycket: grates agere. Ordet tegi-
men har just denna ursprungliga form; men Vircirrus behöfde tegmi-
na, och denna nya form återkommer hos Tacitus, €Columen hette or-
det från början, och culmen sade skalderna, hvilken senare form så
tidigt upptogs af prosan, att culmina alpium redan hos Caesar före-
kommer. Ja, enligt Könr (Ueber Sprache und Metrik der Römischen
Epiker), från hvilken vi lånat äfven ofvanstående exempel, skola till och
med formerna requietis, requietem (redan hos Cicero) oeh requiete ur-
sprungligen vara af poesien för dess behof bildade. — Skalderna, å
ena sidan bundna af metriska reglors tvång, hade å den andra en stör-
re frihet i bildandet af nya former och konstruktioner; och hvad de,
af behof ej mindre än en lekande inbildningskraft, regelriktigt och be-
hagligt bildade; detta blef en vinst ej blott för dem sjelfva, utan i viss
mån för språket i allmänhet. Om vi till exempel hos Tacitus finha en
myckenhet af poetiska ord, bör väl sådant härledas ej mera från för-
kärleken för sådana, än från ordens användbarhet för de begrepp, ban
haft att uttrycka. Sådan är språkens allmänna natur och utveeklings-
gång: de poetiska tankarnas en gång något förslitna drägter användas
till nya omklädningar åt de prosaiska begreppen, = :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
