Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t våra dagar. 367
bruket af sådana ord är obehöfligt, blir det likväl svårt att
visa, hvarföre de ej böra begagnas. Bildandet af sådana
ord bevittnar, enligt vår tanka. en verklig språkutveckling:
Till och med Kress sjelf måtte finna verbet sacrificare godt
och naturligt, emedan han sätteri fråga, huruvida ej detta ver-
bet endast tillfälligtvis icke förekommer hos Cicero. Hvarföre
icke sträcka denna förmodan till flera dylika ordbildningar?
Man talar i språken om så kallade fraser eller glosor,
och visserligen gifvas sådana, ehuru begreppet fras icke är så
lätt att bestämma. Såsom ett försök till definition kunde man
säga, alt frasen utgöres af tvenne eller flera ord, som höra i
ett begrepp tillsammans. I denna mening finnas utan tvifvel
fraser i latinet så väl som i andra språk; och detta i både
vetenskapen och lifvet. Så sades mandata edicere, icke
publicare; men äfven vitam agere, icke gerere. Huru
mycket ett fel emot så beskaffadt språkbruk borde stöta ett
Romerskt öra, inser man af förhållandet inom modersmålet.
Man säger icke springa fara, utan löpa fara. Dock får
man icke antaga, att alla orden i ett språk en gång för alla
slutit sig tillsammans i sådana oupplösliga och oföränderliga
frasgrupper. Vi hemställa till läsarens bedömande, om icke
ErErs, genom sitt stränga begrepp om vissa ords oupplösliga
sällskap och äfvenväl oföränderliga rumförhållande till hvar-
andra, i vissa bestämningar gått för mycket noga tillväga.
Så till exempel anmärker han om adjektivet medius, att det
(åtm. enl. Cicrros språkbruk) bör hafva sin plats framom det
substantivum , - hvartill det hörer, och prepositionen ställas
framför dem båda. Man bör följaktligen säga in medio colle
eller in colle medio, icke medio in colle. Är då detta för-
hållande, till följe af en logisk eller esthetisk fordran, så sä-
kert och bestående, att det bör fästas i. minnet till iakttagel-
se genom en serskild regel? Åtminstone säger Cicero sjelf
rebellare = rebellionem facere, sacrificare — sacrificium facere, sagit-
tare — sagittam jacere (aliquem sagittå petere), samt andra dessa li-
ka: dearmare — armis spoliare, eradicare [dock förkl.] == radieitus tol-
lere, evaginare — e vagina educere, exarmare — aliquem armis exuere;
änteligen sammansättningen af räkneord och ordet annus: novennis —
novem anpnorum, octennis — octo annorum, guinquennis — quingue
annorum [Hor. och af Kress icke förkastadt], septennis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
