Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Om Latinet såsom skriftspråk
(Verr. IV. 40), enligt Kress” egen anmärkning, medio in foro
(för att undvika sammanstötning af trenne stafvelser, hvar-
dera med vokalen o — in medio foro — eller för att genom
platsen framhålla adjektivets betydelse, eller ändtligen utan
all afsigt 2). Icke kan allt i språket vara bygdt på en logisk
grund, icke ens af vanan så eller så formadt till evärde-
ligt bestånd: under det mycket stadgades och antog oförän-
derliga drag under brukets prägel, qvarstodo många möjlig-
heter för en oafbrutet fortgående nydaning; och hvad ser-
skildt Cicero beträffar, våga vi hysa den förmodan, att han i
språkformen understundom bestämde sig af rent rythmiska och
melodiska förhållanden. — Äfvenledes fordrar Kress, ätt de
substantiva, hvilka i fras höra tillsammans, bibehålla sitt af
bruket bestämda rum: att man derföre säger ferro tgnigue,
icke tvärtom. Omöjligt är att ogilla denna regel, då den
medvetet eller icke följes i alla språk, såsom man i svenskan
säger: med eld och svärd; och den nye latinisten af min-
net och örat ledes till efterföljd af den klassiska vanan, den
han icke kan finna skäl att öfvergifva. Dock — säger någon:
med svärd och eld, skall man deruti möjligen finna någon-
ting ovanligt, men svårligen ett språkfel. Vidare tillåter han
icke styckningen af en gifven fras. Man får derföre säga ex
flammis ferroque eripere, icke blott ex ferro eripere. Detta
sednare förbud må, af lätt insedt skäl, blifva gällande; men
ex flammis eripere deremot bör kunna användas; ty droge det
ena ordet nödvändigt med sig det andra, kunde man, af ren
nitälskan för klassiciteten, till exempel föranledas till en falsk
historisk uppgift. Lika Litet tillåter Hress en fras ökas genom
ett bestämmande eller stärkande tillägg. De gamla åtnöjde
sig med uttrycket sole clarius: ingen må derfore säga: sole
meridiano clarius. Dock, om detta är ett fel, består det en-
dast i en pleonasm, hvilken i latinet är så vanlig, att den
räknas bland figurerna i rhetoriken. HKMrers drager ock i be-
tänkande att lägga ett adverbium till ett annat ord utan fö-
regående auktoritet, vill ej, I brist på föredöme, säga pror-
sus aliter, utan mulio eller longe aliter. Må detta vara! men
dessa uttryck betyda väl icke just detsamma. ’Serskildt an-
märka vi Krens kritiska betänksamhbet vid sådane uttryck som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
