Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [61] Strauss-litteratur inom Sverige: 15. Müller, Om Straussiska Mythbildningen. Med företal af Fahlcrantz; 16. Landgren, Om grunderne för Bibelns utläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
han tror den Straussiska autoriteten ega en för mängden
vida verksammare kraft, än sjelfva vetenskaplighetens sken. —
Den högaktades meningar utöfva redan såsom hans ett helt
annat välde, än den missaktades eller misstroddes.” :
Man har hört 9S:s anhängare eller fogligare motståndare
åberopa sig ädelheten af mannens karakter som ett bevis på
renheten i hans afsigter, stundom äfven på det för gudsfruk-
tan och sedlighet oskadliga i den saks seger, hvilkens härold
han är. Desse hafva dömt efter hvad de ur det enskilda hf-
vet trott sig varseblifva. Andre, hufvudsakligen dömande ef-
ter skrifternas vittnesbörd, hafva vunnit och uttalat en mot-
satt öfvertygelse. Tankarne äre åtminstone delade — (knap-
past likväl de bättres om det ovärdiga i de företeelser, som
detta företal omnämner): — dermed är auktoriteten fallen.
Man kan ej såsom allmän regel uppställa den sats, att
en religions- och ’sedolära måste genom sin verkan bevisa sin
sanning och sitt. värde; ty dess verkan kan hindras af omstän-
digheter, soin ligga utom denna lära. Men regel måste denna
sats vara för den, som- med skapande eller väldigt omskapan-
de kraft vill bestämma religionens och dygdens sanning. Sjelf
måste han närmast vara fattad af den heliga magt, som för
honom sig uppenbarat. Hans lif måste således kunna kallas
till vittne för eller mot hans lära.
N:o 16. I ett friskt och kraftfullt språk, utan att noga
väga uttrycket, bekänner Förf. sin öfvertygelse om förhållan-
det mellan den christliga tron och den s. k. spekulationens
Ställd på den orthodoxa christendomens grundval, genom egen
forskning hemmastadd inom theologiens och philosophiens om-
råden, dömer Förf. strängt öfver den art eller afart af den
sednare, som i Straussianismen angripite christendomen. Den
granskas under rubrikerna Gud, Synd, Försoning, Evigt lif;
utan att vetenskaplig bevisning kommer ifråga. — Ett prof må
anföras: ”Alla vetenskaper reformeras och framskrida, hvarföre
skall då Theologien ensam förblifva i sitt stationära skick?
Detta är en lika löjlig som allmän fråga. Jag har också län-
ge undrat, hvarföre vi icke kunnat få en ny sol, utan måste
åtnöja oss med det triviala skådespelet, som den gamla er-
bjuder; men vid närmare besinning så må hon ändå stå qvar;
ty händelsen kunde ju göra, att vi finge något sämre i stäl-
let. Hon bär i alla fall likasom tron Guds ljus kring sin strå-
lande hjessa, hvilket ingen menniskohand röfvar derifrån och
ingen menniskokonst ersätter. AS. 35).
LE. Å. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
