Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [63] Dasent, The prose or younger Edda, transl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 ÖFVERSIGT: AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
tänka, att man, i likhet med desse, kallade allt barbariskt
(främmande), som ej rent af hörde till dem — till och med
egna förfäders forntid; hvilken till följe häraf ansågs ovärdig
att behandlas af en lärd penna. Men tiderna förändrades små-
ningom i detta, som i så många andra afseenden, och äfven
denna tid började taga ut sin rätt och fästa uppmärksamheten.
I första början, det är sannt, blott så till vida, som man hop-
pades att härleda Grekers "och Romares ursprung från Ger-
mano-Skandinavisk rot, eller tvärtom. Man begick i första if-
vern stora, nästan löjliga, misstag; men det var i alla fall en
början, och sedan man väl kommit sig in i saken, kunde det
icke dröja länge; innan sanningen framstod i allt klarare ljus.
Det var med detta, som med allt, åtminstone allt utan ondt
uppsåt företaget, menskligt arbete; något godt medför det
alltid... Man insåg derföre slutligen, att de nord-europeiska
folken lika litet stodo i förhållande af fäderne- som barna-
folk till de syd-europeiska (thrakiska), utan snarare af brö-
dra-folk, och att beggedera hade att söka sitt gemensamma
ursprung någorstädes öster ut, i Asien. Sedan man en gång
kommit på denna punkt, hafva de lärde börjat behandla hvart
och " ett lands och folkslags urtid och fornhäfd mera för-
domsfritt. |
Vi finne, att det synnerligen är de protestantiska euro-
peiska folken, som först hafva beträdt och lyckligast fortgått
på denna bana. Ibland Skandinaver var det väl vår store
Jon. IsrE, som egentligen först höjde sig till den renare åsig-
ten i vidsträcktare mening; ehuru äfven han stundom återföll
till den äldre. - Efter hans tid hafva vi, bland oss, förnämli-
gast Danskarne att tacka för det mest nitiska och med stör-
sta framgång belönta forskandet i vår fornlära. På detta fält
stå främst namnen VYorM;, Nyrerup, Rask, Finn MAGNUSEN,
Grunprvic, m. fl. — Men äfven Engelsmännen hafva med stor
framgång bearbetat och upplyst sin forntid, både i afseende
å den odling, som då fanns, som ock i afseende på sjelfva
språket. De hafva haft ett rikare fält för sina forskningar;
än vi, i det deras fornlitteratur — den Anglo-Saxiska — är
ojemnförligt mycket rikare, än den Skandinaviska: ja, kanske
den rikaste, något Germ.-Skand. folk besitter. De hafva nem-
ligen den stora lyckan att ega i behåll snart sagdt hela sitt,
så alt säga, närmaste fornspråk 1). Dock, i ett afseende äro
1) Anmärkningsvärdt är, att, oaktadt Anglo-Saxiska språket är
oss bekant ifrån en flere århundraden tidigare period, än vi känna det
Isländska eller Norrena-språket, det förra likväl bär de tydligaste spår
af ett vida större förfall och en mer genomgripande förändring, än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
