Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [71] Theremin, Handledning vid den christliga Religions-undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
delning, som för begreppets närmare bestämmande icke är u-
tan vigt, saknas alldeles. — I läran ”om Christus och Åter-
lösningen” förekommer ingenting om Christi profetiska och
konungsliga embete, ingenting om hans förnedrings- och upp-
höjelse-tillstånd. I stället finnes här upptaget, hvad som väl
egentligen tillhör tredje artikeln och äfven der återkommer,
frågorna om ”ånger” och ”tro.” - Återlösningen såsom ett fa-
etum 1 menskligheten och i det enskilda menniskohjertat till-
hör hvar sin artikel i den christliga trosläran. Likaså vill
det synas, som om läran ”om det eviga lifvet”, i fall den icke
tillsammans med läran om de öfriga yttersta tingen skall ut-
göra ett särskildt hufvudstycke, heldre bort föras till den
tredje artikeln, som- just slutar med tron på ”ett evigt lif.”
Sjelfva framställningen är emellertid sannt christlig: allt åter-
föres nemligen till Christus och till föreningen med honom.
Äfven då Förf. låter känslan och aningen tala, sker detta på ett
fromt och christligt sätt, såsom då det heter: ”Någon upplösning
i de saligas Te med oss, som de här på jorden qvar-
lemnat, har icke skett. Det skulle vara en minskning i deras
salighet. Fastmer låter det tänka sig. att de genom Christum,
om vi nemligen tillhöra Honom, Sfädac stå med oss i förbin-
delse, och i deras höga och omfattande kunskap äfven skåda
vår vandel, åtminstone så vida den är en vandel till bimme-
len” (Er. 84); och ”då hvarjes yttre skepelse måste uttrycka
hufvuddragen af hans andes beskaffenhet, så är ett igenkän-
nande efter döden säkert möjligt” (Fr. 88). — Mindre till-
fredsställande har Förf. framställt läran om den Helige Andes
nådeverkningar. Der omtalas endast ”Omvändelsen”, som Förf.
låter ”börja med ånger och tro”, och ”Nya Födelsen”, hvar-
med Förf. förstår slutresultatet af hela den Helige Andes verk-
samhet på menniskohjertat, dess omskapelse till ett nytt krea-
tur i daglig förnyelse och helgelse (Fr. 94, 95). Ehuru vansk-
ligt det nu än må vara att vilja skarpt kaka och bestäm-
ma liksom vissa synliga rågångar i något så i andans inner-
sta djup förborgadt, som den Helige Andes verk i ett men-
niskohjerta; så borde likväl den Roda af christlig erfaren-
het och djup skriftforskning, som förvaras i läran om Nådens
Ordning, här icke hafva lemnats obegagnad, helst denna just
utgör sjelfva kärnan af den cehristliga troslärans praktiska til-
lämpning på menniskohjertat, och Dana den enda rätta vägen
till den christliga sedoläran, som dessförutan lösryckes Rn
sjelfva sin rot. Önskligt hade varit, att denna väsentliga
brist hade i den Svenska Uversalininsen af hulpits: arbetet
hade, såsom lärobok, derigenom blifvit vida brukbarare. E-
mellertid förnekar Förf., oaktadt sin till verklig skefhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
