Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [77] Almqvist, Ordbok öfver Svenska Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASA ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN
det aktiva eller passiva ordet i meningen, eller för beg-
ge.” Förf:s vidare yttrande derom är så vigtigt, att dettro-
ligen med nöje skall läsas i sin helhet. 2Sksom denna di-
stinktion i ordböcker förr icke blifvit gjord, måste jag derom
utlåta mig närmare. 4, När vid ett verbale (vanligen på
-ande, -ende eller -ing) står uttrycket ”för akt. och pass.”
så utmärker det, att ordet både kan nyttjas för den ller
det aktiva i handlingen (den eller det som verkställer ett
verbs handling, hvaraf substantivet är ett verbale), och äfven
för den eller det passiva i samma handling, satta i genitiv.
Så kan accepterande både sägas om den, som accepterar (t.
ex. ”Hr Morsincs accepterande af vexeln dröjde något”), och
om det, som accepteras (t. ex. vexelns aecepterande af Hr
Morsinc dröjde). 2. När vid ett verbale står ”för pass.” ut-
märker det, alt ordet blott nyttjas för der L det pas-
siva i handlingen (den 1. det hvarpå det verbs handling
verkställes, hvaraf substantivet är ett verbale), men ieke för
den 1. det aktiva deruti, T. ex. afsopande och afsop-
ning. Detta kan allenast sägas om det, som afsopas, men
icke om den, som afsopar (Man kan säga t. ex. ”golfvets af-
sopande eller afsopning”; men icke ”pigans afsopande eller af-
sopning”). 9. När vid ett verbale står ”för akt.” utmärker
det, att ordet blott nyttjas för den 1 det aktiva i hand-
"lingen (den 1 det; som utför det verbs bandkling, hvaraf
substantivet är ett verbale), men icke för den 1. det pas-
siva deruti. T. ex. Skrifvande och Skrifning. Detta kan
sägas om en person, som skrifver, men ej om något, som
skrifves. En författare kan säga t. ex. ”mitt skrifvande, min
skrifning har nu kommit i gång”; men icke ”bokens skrifvan-
de 1. skrifning”). — Deremot går författande an blott ”för
pass.”. Man kan säga: ”Denna boks författande har kostat
auktorn mycken. möda” ; men icke ”auktorns författande.” NSven-
ska språket är i afseende på bruket med verbalerne ganska
märkvärdigt omvexlande.”
Det nämndes ofvanföre, att För. i 11 punkter (p. XVI
—XNXT) uppställt reglorna för uttalets betecknande. P. XVII
aa) säges: ”När i i bilets betecknande vokalerna a, t, u, y>
då, ä och ö stå, så böra de utläsas på vanligt sätt, såsom uti
ganska, blir, atan, sy, år, ärlig, sjö. Dessa tecken äroi Sven-
skan ingen tvetydighet underkastade; hvad ljudet vidkommer;
men buruvida de skola utläsas korrt eller långt, beror på ton-
vigten.” Uppgiften eger helt och hållet sin riktighet med af-
seende på de första sex vokalerna (a, i, u, y, å, ä), ty dessa
hafva alltid ett och samma ljud i Svenskan och äro ingen tve-
tydighet underkastade. Men detta gäller alldeles icke om vo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
