Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [77] Almqvist, Ordbok öfver Svenska Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. | AST
ken är ock, så vidt ref. kan döma om denna ömtåliga sak,
öfverallt öfverensstämmande med det upp-svenska uttalet. En
dast några få anmärkningar, om ett eller annat ord, skall ref.
nedanföre tillåta sig: han bekänner dock, att han i denna frå-
ga knappast kan anses domför; enär han är uppfödd i ett
lindskap, hvars uttal och synnerligen ordbetoning, mera än
något annat, skiljer sig från riksidiomet. Hvartill ett land-
skapsvandt öra kan leda, synes af en Skånsk språkforskares
påstående, att, i Svenskan, ordet tyst låter töst!
Vi komma nu sist till förra delen af frågan: Hvad bör
om hvarje ord sägas? nemligen: ”Hvad Förf. icke haft för
afsigt att om or den säga.” Detta delas i fyra punkter. Ben
tredje, €e) lyder, att ”vid beskrifningen på orden anföres icke
deras egentliga sakbetydelse, utan blott språkbetydelse. Den
första, andra och fjerde, a), b), d). tillkännagifva, att Förf.
icke ämnar att anföra ordens ursprung ifrån det gamla
Svenska eller Isländska språket; ej heller deras filolo-
giska sammanhang och slägtskap med ord i andra,
främmande språk; samt icke sådana slags bestämningar,
som uteslutande tillhöra den högre grammatikan, i meningen
af språkfilosofi. Med ett ord: vi hafva här icke att vänta
någon slags komparatif lingvistik.
Flere torde komma att anse denna brist som hufvudsak-
lig, och skola måhända endast derföre ogilla hela arbetet.
Ref. bekänner, att han i förslone var nära att göra detsam-
ma. Vid närmare eftersinnande började han dock se saken i
ett annat ljus, Ty först och främst har en Författare onek-
Tgen full rätt, att sjelf bestämma silt arbeles vidd och grän-
sor; och sedan har säkerligen denne Förf. gjort kloktuti, att
icke inkasta sig i den fönföraätle språkforskningens haf, hvar-
est han lupit fara att göra sitt arbete dubbelt drygar e, och
kanske snart nog uttröttat både allmänheten, sin förläggare
och sig sjelf. Nu åter, då verket är tilltaget i mindre skala,
tdide vant hoppas, att också se det bragdt till ett, jemfö-
relsevis, icke så aflägset slut. Sedan denna ordbok blifvit
follbordad, blir det ock så mycket lättare för deu jemförande
språkforskaren, att, på sitt vis, behandla Svenskan, då så
mycket här är undangjordt, som han då kan lemna å sido,
och således får tillfälle att med desto större åhåga lägga sig
på den lärdt filologiska delen af sitt arbete. "Om det således
varit en förtjenst mera, om Förf. äfven gifvit oss uppgifter på
de Svenska ordens ursprung och frändskap med våra slägt-
språk, så kan det likväl aldrig anses som ’ ett fel, att han ur-
aktlåtit det.
Sedan det nu blifvit taladt om den plan Förf. uppgifvit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
