Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [77] Almqvist, Ordbok öfver Svenska Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASS ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
vilja följa, komma vi till sjelfva ordboken. Alldenstund det
i tvifvelaktiga fall städse blir svårt att afgöra, hvad som är
rikssvenska eller icke, just emedan vi ingen Svensk ordbok
hafve, så får det lända ref. till ursäkt, om han här skulle an-
märka något, såsom varande uteglömdt, som i sjelfva verket
blott är en eller några provinser tillhörigt. Ty detta är i
sjelfva verket en vanskligare sak, än mången vid första påse-
endet föreställer sig.
Afbita (p. 24) brukas äfven figurligt. a. någon i talet.
xZAfbrat (Gottl.) uttales: åvbråt. — Vid Afdrifva fattas
betyd.: afdrifva en jagtmark, ett skall. — Afdöma, liksom
Bedöma; månne det ej vore rättare att dessa ord stafvades
med två m (afdömma)? Ty man får väl antaga som regel,
att alla dubbla konsonantljud böra stafvas med dubbel konso-
nant, åtminstone då de stå mellan tvenne vokaler. Förf. skvif
ver dock rätteligen ”berömma”, ”bekymmer.” Deremot är det
rätt att skrifva fördömlig, liksom berömlig. -— Affärd, tale-
sättet, han fick en snöplig a., fattas. — "Affärget; bör vara
Affärgen: u. åvfärgen. Säges om alla sorters färger, utom
svart, är således d. s. s. kulört. — Afgift, konstrueras äfven
med till, på. — Aflat angifves för att komma från latinet;
man kan dock med större skäl härleda det från Isl., - der det
heter Aflåt och liksom Andlåt (död) kommeraf Låta (af),
lemna; dermed öfverensstämmer ock T. Ablass, E. Qutlet.
— A flgir, tyckes böra attalas åvlgir, icke åvljir, då man ut-
talar Franska ord på Franskt vis, böra vi 1 detta, som i an-
dra fall, uttala de Isl. Isländskt. Vi säga ju Frithiof, icke
Frithjov, Thjodolf, icke Thjodolyv, för att icke tala om Tio-
dolf! — Aflösning i betydelse af: den trupp, som aflöser
en post, saknas. — Uttalet af Afmarseh och Anmarsch
borde väl varit: mårrsch (med två r); Afmarsch betyder äf-
ven: en afdelning af trenne ryttare, som på en gång gör t. ex.
höger-omvändning inom en kavallerilinie (så att en linie af 27
nummer har 9 afmarscher), hvilket äfven fattas. — Afnäma-
re, borde stå: (fr. Tysk.). — Afplanka, -ande, -ning, haf-
va genom tryckf. blifvit spärrade. — Afrunda, fattas det fig.
talesättet: en a. mening. — Afröka, är äfven v. akt., t. ex.
a. silfver, som blifvit bestruket med en guldamalgama för att
förgyllas. — Afskrifning, i betyd. af eftergift på en for-
dran, saknas. — ”"Afskörd, u. åvsehörd är orätt och bör va-
ra åvskörd, då Gottl. alltid utsäga: g, gj, k, kj, UY, sk, skj,
stj hårdt framför alla vokaler; således: gifva utt, giva (icke
jiva), gjuta (icke juta), killing (icke tjilling) &c — Under
ordet Afsprätta förekommer ”afklyppande.” Det förutsätter
ett verb, klyppa. impf. klöpp, hvilket man väl sett Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
