Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Beckman, A. F. Om den Christliga Trosvetenskapens förhållande till den Christliga Tron och den ”Moderna” Vetenskapen (jemte Bihang)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christliga Tron och den Moderna Vetenskapen. 223
dare anföres (p. 8) såsom en väsentlig förtjenst. hos Hegel-
ska phbilosophien, att den ”står i en bevislig öfverenstämmelse
med christendomen.” En sträng förkastelsedom går (p. 21—
41) öfver den ”moderna vetenskapen.” Den förklaras för ”en
söt och sjelfbehaglig egoism, en mer än Berkeley’sk Idealism
och derjemte en högst populärt hållen subjectivism.” "Dess
anhängare sägas, just emedan de ”inrymt för mycket åt modet,
hvilket till sin natur är någonting öfvergående”, föra, hvad de-
ras vetenskapliga ställning beträffar, ett ganska knapphändigt
If”; deras riktning angifves såsom ”mindre bestämd genom
begreppet, än genom viljan”; och om deras förmenta velen-
skap säges, att ”den innehåller icke några tankar, som kunna
sägas vara nya eller svåra [?!], utan hvilka det tvertom är det
lättaste i verlden att hysa och utgifva för sanningar, emedan
de redan af naturen (ur hvars och ens kött och blod) sjelf-
mant uppkomma” (pp. 40, 41); den klandras ytterligare der-
före, att den antager Guds ”immanens (utan Transcendens)”,
att i densamma ”utslaget öfverlåtes åt det Naturliga Förnuftet,
icke åt Anden.” Ändtligen angifves, såsom dess ursprungliga
lögn, att den anser sanningens innehåll beroende af sannin-
gens form och på grund häraf nekar identiteten mellan den
Christna Religionens och Philosophiens sanning. ”Det, som
så länge den christna kyrkan varit i verlden och Tänkat rört
sig på christendomens grund, af detta eftersträfvats såsom den
högsta ära, nemligen att öfverensstämma med cehristendomen,
har icke något behag för denna tänkart” o. s. v.
Alla de öfriga öfverensstämmelsepunkterna lemne vi nu å
sido och fäste oss allenast vid det afgjorda principat, som ge-
nom det ofvansagda tillerkännes tron framför vetandet. Ty
då religionen, förnämligast christendomen, hvarest sanningen
uppfattas i tron och föreställningen, sättes såsom norm för
philosophien, hvarest sanningen framträder i begreppets form,
så är onekligen tron och föreställningen norm för begreppet,
och begreppets sanning beror af sanningen i tron. Sanningen
är öfverallt den ena, samma, eviga, till innehåll och form
med sig identiska, full och verklig för menniskan äfven när
den uppfattas i blott tro. Men för menniskan är det ett in-
tresse ej blott att tro, utan ock att begripa sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
