Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Svedbom, P. E. Om undervisning i modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 Om undervisning
ning; och sjelfva undervisningen vore ju snart sagdt omöjlig,
om ej så vore. (Att vi här ej tala om undantag, såsom t. ex.
de döfstumma, säger sig sjelf.) Hänvisar icke detta naturens
skenbara hysteron proteron redan från början på en uppenbar
och väsendtlig skiljaktighet emellan lärjungens behof vid un-
dervisningen i modersmålet och det i de fremmande, vare sig
döda eller lefvande, språken? — Men ehuru lärjungen redan
förut till en viss grad förstår och brukar sitt modersmål, så
förstår och brukar han det dock icke ännu rätt; och det är
just detta "han skall lära genom undervisning i språkläran. :
Hvad menas här med ”rätt”? : Förstår han språket rätt, der-
före att han instinktmessigt uppfattar meningen af hvad ban
på detsamma bör eller läser, naturligtvis förutsatt att ämnet
icke obilligt öfverstiger hans ålders fattningsförmåga? — Eller
brukar han sitt modersmål rätt, om han blott lärt sig att, när
så fordras, undvika de felaktigheter eller friheter, hvilka han
medfört ifrån barnkammearenr eller landsorten, och hvilka man
äfven eljest stundom i hvardagslag, vare sig medvetet eller
af okunnighet, tillåter sig? - Eller med andra ord: är det nog
att kunna deklinera och konjegera samt i tal och skrift und-
vika de egentliga syntaktiska och orthografiska bockarne 2 —
Ehuru vanligt det än är att inskränka fordringarne till detta
mått, så tro vi detta likväl vara alltför lågt ställdt.
Språket är icke en konstfärdighet, för hvars utöfning det
är nog att iakttaga vissa utifrån inlärda reglor eller bhand-
grepp. Det är fastmera sjelfva den sinliga och naturliga ytt-
ringen af andens Kf och verksamhet uti: menniskan; och ’en-
dast i den mån, som språket fattas efter detta sitt väsende,
förstås och brukas det rätt. Deraf att man nu kan, i detta
DE
fattat det så. — När i. de första lefoadsåren, under det sinnena
ords vanliga "mening, silt modersmål, följer ingalunda, att man
mer och mer öppna sig för den yttre varseblifningen, äfven
[0] . 5 . .
anden småningom uppvaknar: ur sin hemlighetsfulla slummer,
då drifver det medfödda bebofvet att i ord uttrycka sina fö-
reställningar redan det späda barnet att härma de ljud, som
det af. modrens: mun förnimmer, och språket uppstår hos det-
samma småningom såsom en omedveten aaturprodakt. Det hör
ej hit att utransaka hemligheten af! det andelifs som uti bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
