Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Svedbom, P. E. Om undervisning i modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5356 Om undervisnin fö
ren sjelf exempelvis bildar, åtskilja, huruvida den uttrycker
ett påstående (egentligt omdöme) eller en fråga, eller en ön-
skan, eller en befallning, eller ett utrop. Det är de olika
hufvudformerna af tankens grammatiska uttryck, som på detta
3)
medvetandet. Att de exempel, som för detta ändamål göras.
sätt genom den inre åskådningen småningom skulle bringas för
till föremål för lärjungens åskådning, alltigenom måste vara
hela satser, säger sig sjelf. En sådan öfning, eburu simpel
den må synas, bör ej kunna förfela- den verkan, att lärjungen
genast från början vänjer sig att mera fästa sig vid tanken,
som genom orden uttryckes, än: vid bokstäfverna och ordfor-
merna, vid hvilka man eljest ej sällan låter honom fastläsas
så, att sjelfva tanken alldeles undanskymmes:
För att vidare bringa tankens innehåll till en säkrare upp-
fattning af den inre åskådningen, måste man framför allt tidigt
upplösa satsen i sina grundbegrepp. Men denna upplösning,
elier den s. k: grammatikaliska analysen, kan ske på tvenne
väsendtligen olika sätt. Det ena och vanligaste är, att-oman
vid hvarje ord, som förekommer uti-salsen, fäster sig hufvud-
sakligen vid-ordslaget (om det: är nomen, pronomen eller ver-
bum m. m.) och böjningsformen (kasus, numerus och genuus-—
samt person, numerus, tempus, modus m. m:). > Efter det an-
dra sättet aupplöser man satsen i sina = grundförhållanden och
ätskiljer begreppen efter deras grammatiska betydelse inom
satsen (såsom subjekt, predikat, objekt 0. s. v)- Det: förra
| gbeten att igenkänna | ordslagen
och oördformerna, men leder honom icke till: någon redigare
uppfattning af’ den tanke, som satsen uttrycker, emedan. det
sättet inöfvar lärjungen i fördi
tager hvarje ord enstaka, såsom ett tino för sie, eller på sin
5 J > 3 3> P 1
höjd blott i dess sammanhang med ett annat ord, utan afse-
J 3
ende på derås förhållande till det hela, -och> förstör sålunda
den lefvande enheten, som uti ordens förbindelse till en sats
just utgör det. väsendtliga. Det sednare-sättet. deremot fattar
begreppen, som genom orden uttryckas, såsom hvarandra öm-
sesidigt bestämmande tankeelementer, och upplösningen eger
blott rum för att åter bringa enheten till en så mycket kla-
3 N
rare uppfattniag af medyetandet. Båda sätten kunna visserli-
gen förenas; och vi tro att detta just är deträtta, likvälförst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
