Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Svedbom, P. E. Om undervisning i modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i modersmålet. 5359
sednare är till sin natur, sågom äfven sjelfva namnet antyder,
synthetisk, d. ä. den utgår ifrån betraktelsen af orden såsom
språkets elementer, fattar dessa såsom hvar för sig sjelfstän-
diga enheter, och visar huru de, för att sammanfogas, skola
dels öfverensstämma, dels såsom det heter regera hvarandra.
Satsen uppstår sålunda såsom det slutliga resultatet af en sam-
manfogning, hvilken lärjungen först skall lära sig att efter vis-
sa jölieda sedlen konstmessigt verkställa. En sköna åter,
sådan den här yrkas, måste vara analytisk, d. ä. den måste
utgå ifrån åskådningen af satsen, såsom tankens uttryck i ord,
således taga satsen såsom den gifna enheten, och först genom
åskådningen af dess genom sjelfva tankens natur gifna grund-
förhållanden leda sig till betraktelsen af orden och deras for-
mer. Satsen fattas då icke såsom något som först genom konst
skall åstadkommas, utan såsom en lefvande, för att så säga,
andens naturprodukt, hvilken oupphörligt, visserligen i mång-
faldigt efter sjelfva tankarne skiftande former, genereras, men
inom hvilken dock vissa ständigt återkommande grundförhål-
landen låta åtskilja sig för medvetandet, och hvilken lärjungen
sjelf redan, ehuru omedvetet, eger i sin magt och i sjelfva
verket dagligen och stundeligen producerar.
Med dessa ord — det synthetiska och det analyti-
ska förfarandet — bafva vi betecknat grundskilnaden emellan
det vanliga sättet att behandla språkläran och det sätt, som
vi anse vara för undervisningen i modersmålet att föredraga.
Men om ändamålet med det analytiska förfarandet, som
är tankens bringande till medvetande, skall vinnas, så är fram-
för allt nödigt att icke på en gång söka bringa den mångfald
af porkälländen, som uti den mera invecklade sätsbyggHandens
tankeföljd framträder, för lärjungens inre åskådning. Hans för-
stånd skulle derigenom blott förvirras, i stället för att redas.
Man måste begynna med den enkla satsens grundförhållanden
och först ifrån dem leda sig till de underordnade bestämnin -
garne, alltid så, att dessa fattas i deras förhållande till d>
förra och till det hela; derifrån småningom öfvergå till den
sammansatta satsen och dess olika slag, framför allt framhåll.:
skilnaden emellan hufvudsats och bisats: äfvensom de särskil-
da arterna af bisatser m. m., hvarefter slutligen också den me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
