Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Svedbom, P. E. Om undervisning i modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i modersmålet 541
nom lällare att ömsesidigt göra sig af hvarandra förstådda +).
”Såsom Gud förde alla djur fram för den första menniskan,
på det han skulle gifva hvarje af dem ett namn; så skall lä-
varen — säger Becker — föra fram för Jlärjungen den inre
verlden af hans eget föreställande och tänkande samt leda he-
nom att åtskilja de mångfaldiga förloppen af föreställandet och
tänkandet, hvilka han blifver varse, och att åt hvarje af dem,
när han klart och bestämdt har uppfattat dem, gifva ett namn,
hvarigenom han sedermera må åtskilja hvarje särskildhet från
den andra.” De förutskiekade definitionerna deremot grumla
äskådningens lefvande klarhet, förvirra lärjungen och förvand-
la andens fria spel till ett mödosamt arbete.
Då ändamålet med denna korta uppsats ieke kunnat vara
att uppställa någon egentlig methodik, än mindre någon full-
ständig grammatikalisk lärobyggnad; utan blott atti möjligaste
korthet antyda och försvara en synpunkt af språkundervisnin-
gen, hvilken för dem, som tagit kännedom af Pedagogikens
framsteg under de sednare åren, väl ej kan vara helt och hål-
let ny, men dock hos -oss ieke ännu synes: hafva tillvunnit sig
något sådant erkännande, hvaraf någon inflytelse på den all-
männa praktiken försports, så kunna vi här icke vidare ingå
uti utförandets detaljer. Endast ett par allmänna anmärknin-
gar må vi ytterligare tillåta oss. | EN
+) Man hör ej sällan klagas öfver mängden af termer, vanligen
af fremmande ursprung, stundom alldeles nyskapade, som förekomma i
grammatikorna. Det är ett sällsamt slag af ömhet om lärjungarnes min-
ne, som häruti uppenbarar sig, då man: eljest tilltror detta minne (och
det med rätta) att kunna behålla fremmande glosor till hundrade och
tusendetal. Eller tror man, att termen, såsom konstuttryck, mera be-
svärar gossens minne än andra fremmande ord? Detta vore endast fal-
let, om läraren icke läte termen framstå utur praktiken och oupphörli-
gen förenas med denna. Men när han, som sig bör, så förfar, så blir
termen :en tillfredsställelse för lärjungens eget behof, och långt ifrån att
besvära hans minne, är den honom tvärtom en lättnad och såsom sådan
välkommen... Nämnda klagan vittnar då endast om en fördom så grof
att den blott kan förklaras genom okunnighet. — Vore det också icke
eljest märkvärdigt om det skulle vara språkläraren förbjudet, hvad som
dock alla dagar tillåtes religionsläraren, filosofen och framför allt na-
turforskaren ? Eller skall språket få gitva namn för alla ting i him-
melen och på jorden, blott icke för sig sjelf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
