Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Ekonomi - [86] Lundström, Handbok i Landthushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ning kunna mäta sig med mången förfatlare i ämnet, och för
hvilka det, som synes Hr bm så ”grannt”, förefaller ganska
hvardagligt. Han betänker ej heller, att de landibrikoinstin
hvilka nu hos oss efter hvarandra uppstå, Söra kunskapen allt
mera allmän, och att derföre den portion upplysning han vill
bestå ”oss jordbrukare”, är tilltagen med alltför mycken
njugghet. :
G fr LM talar i en ton af förakt om hvad som säges ”i
böcker”, om författare, som ”afskrifva” något efter andra &e.
Af det sebnmnda skulle synas, som ansåge Hr L—w någons
på en enda lokal förvärfvade. erfarenhet vara tillräcklig för
hela Sveriges landtbruk, ty såvidt man vill upptaga ant as
erfarenhet, kän det endast ske genom att mer eller mindre
”afskrifva” den, hvilket Hr L—wm ej. heller sjelf försmått. —
En ofta förekommande favorittanke är, att alla föreskrifter äro
öfverflödiga, emedan jordbrukaren ändå måste rätta allt efter
lokala och tillfälliga omständigheter. Utan att uppehålla sig
vid det falska i Åenia sats i sin vidsträckthet, vill rece. hafva
fästat uppmärksamheten vid följande: För der första: den,
som ej är ”född och fostrad i praktikens skola”, som således
ieke kunnat från far och farfar inhemta lokalvanor till ledning
och vidhängande (t. ex. den, som för första gången får pasto-
rat, en handlaöde; som köper egendom &e.), skall ej heller
för honom vara loftigt att hedifa kunskap från annat håll än
lokalvanans? För det andra: om man på en :gifven lokal,
der man är ”född och fostrad”; slatligen finner det inlärda
icke vara det bästa möjliga, utan vill införa ett bättre, så finns
väl intet, som fordrar ett djupare, af både kunskap och erfa-
renhet utbildadt omdöme, än att i hvarje fall välja just det
för lokala och tillfälliga omständigheter bästa.
Si konseqvens med de åsigter vi i det föregående lärt kän-
na såsom Förf:s, sätter han sig i opposition at de flesta huf-
vudsakliga vilkor för vårt landtbruk. Hanförkastar efter hvar-
andra: ä) mineraliska gödningsmedel med orden: ”således för-
tjena icke dessa ämnen många ord bär” (sid. 72). Detta ytt-
ras på den grund, att kalk ej skall finnas mångenstädes i lan-
det (en grof osanning), att åkerjorden på dessa ställen sjelf
är mycket kalkhaltig (en lika grof- dito), och att torfvens
bränning till gödningsämne är misshushållning- (sedan Förf. ta-
oil öre törfai en helt annan mening, än ikad språkbru-
kets). — 2) Förbättrade "åkerbruksredskap. Förf. förklarar,
sid. 85, ”att jordbrukaren aldrig bör: lagga sig till någon
vidlyftigare Tedskap, än den ban sjelf kan förfärdiga.”- Här:
vid förgäter Förf. i första rummet det: allmänt kända; faktum,
att hvarje menuiskans anlag, således äfven -händigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
