Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [94] Arfwidsson, Oisians sånger — försvenskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
tordehända hoppas på undseende för sig. I allmänhet utmär-
ker sig Hr A:s bearbetning framför "MACPHERSONS genom en
större enkelhet och natursanning. Der den sednare är hög
och pathetisk, är Hr A. okonstlad och naif. Att dömma af
hela dess bållning och ton måste denna öfversättning vara
trogen, äfvensom derutaf, att tolkningen såväl öfverensstäm-
mer med ÅunLwArRpDrTsS , åt hvars samvetsgranhet och grundlig-
het äfven Hr A. sjelf gör rättvisa. Framför den tyskai öfver-
’sättaren står Hr A. deremot i diktionens renhet och skönhet;
hans" vers är ledig och rör sig med behag och lätthet och
utan enformighet inom de trånga gränsorna af Originalets me-
ter. Likväl måste å andra sidan erkännas, att Hr A. just ge-
nom: vårt klangrika och mera accentuerade språk har en stor
fördel framför AmrwaArbot, mot hvars tyngre och släpigare versi-
fikation Hr A. uti inledningen visar sig icke så litet obillig:
För att gifva äfven läsaren tillfälle till jemförelse, tar ref. sig
friheten att ur Ca-Lodin anföra den outsägligt sköna episoden
om Duv’s fall, helst han tror, att detta ställe bättre än nå-
got annat är tjenligt att gifva en föreställning om de Ossi-
anske: dikternas allmänna karakter och tonart. Det lyder hos
MaAcPnERSON sålunda:
"”He (Duv) drew an arrow from his Side. He fell pale, in a land
unknown. His-soul came forth to his fathers, to their stormy isle.
There they pursued bours of mist, along the skirts of the winds. The
chiefs stood silent around, as the stones of Loda, ow their hill. The
traveller sees tbem, through the tuilight, from his lonely pathas. He
thinks them the ghosts of the aged, forming future wars.”
Och hos ÅHLwARDT:
”Ziehend den Pfeil aus der Seite,
Sank entseelt der Kriecger” hin.
I Auvf zum Urstamm schwebte sein Geist,
- Zur wiisten Insel der Windsbraut;
Dort jagt ex Eber, Dampfgebild
Am Wind, der durch die Felsen’ stiärmt.
Stumm standen die Fäöhrer umber, |
Todnon’s Steine der Geister auf Höhen gleich,
Wann sie schweben der Wanderer: sieht,
Nickkehrend in dämmeruder Nacht,
Und wähnet sic Sehemen der Vorwelt,
Die denken der Beute der Schlacht.”
[> ÅRWIDSON Ööfversätter dessa rader på följande sätt:
”Nu ur sidan pilen han drog, —
Och blek. föll hjelten till jord;
Till bistra fäder flydde bans själ
Till vindarnes nakna hem; ;
Vildsvins-vålnader jagar han der]
I molnet på störmarnes” vinge: —
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
