Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 2. Undrets tänkbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Om Undrets begrepp, tänkbarhet,
De af en allmän tro erkända faktiska Undren kunna förne-
kas på den grund, att, då Undren äro otänkbara, de ej heller
kunna vara (eller hafva varit): verkliga. Uti hvilken konklu-
sion grunden (premissen) ej. kan nekas, och konseqvensen eger
stort sken af giltighet. I hvilket tänkesätt hvar och en kan
försätta sig, om han endast eger mod och kraft att göra sig
fri utur det subjektiva gedtyckets och den haltlösa -föreställ-
ningens boja, samt fatta tankens innehåll i dess renhet och
allmänhet, i dess emancipation från fantasien, i dess obereen-
de af traditionen, om han — för att nyttja en bekant veten-
skaplig term — förmår höja sig till det aprioriska vetandet:
Ban han detta och vill han det, så skall han finna identiteter
af det naturenliga och tänkbara oinskränkt bejakad:
Man försöke att uti det rena förnuftet finna det möjligt, huru
t. ex. en lam hand genom endast andelig influens skulle till
ett friskt bruk kunna återställas, eller huru vatten skulle för
en rent inre viljeyttring försvinna, och vin igenom en dylik
orsak — utan att föregås utaf de naturenliga vilkoren för dess
uppkomst -— frambringas. Må det mer drömmande än vakna
subjektiva godtycket fritt försäkra sig fatta tänkbarheten wtaf
detta, må det fritt yfvas öfver sitt förmenta högre ljus; der-
med bekänner det endast sin låga ståndpunkt, hvars första
öfverskridande gifver — visserligen icke den fulla befrielsen ifrån
meningens blindhet, men åtminstone den skygga aningen om ett
högre, ett bättre tänkesätt, hvilken hämmar blottandet af en
brist; som en växande odling allt mindre ursäktar, allt min-
dre får undandraga sig att näpsa.
Flera exempel skola öka evidensen i vårt påstående. Ett
fikonträds vissnande genom en förbannelse” skall det fantasti-
ska fmenandet utan tvifvel finna tänkbart och rimligt, ty hvad
gälla väl för detta föreställningssätt alla naturens begrepp och
lagar? Om naturvetenskapen måste i begreppet af växt inne-
fatta oförmågan att af andeliga inflytelser omedelbart bestäm-
mas; om den måste förklara dem drömma och svärma, hvilka
förmena sig begripa (finna apriori tänkbart), buru det skulle
kunna komma den andelösa växten vid, om en ande till den-
samma fattade misshag och till den rigtade uttryck utaf detta
misshag: så må man icke vänta, att det nämnda menandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
