Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 2. Undrets tänkbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet och värde. 9
af sådana genom "allvarlig, trogen pröfning vunna insigter
skulle låta sig generas. ’ Ett söndagsbarn, födt under huldare
stjernor , finner det sig frilöst ifrån tänkandets lagtvång och
räddadt undan det inre armod, som genom trälsam forskning
dömdes att förvärfva ett innehåll åt sitt inre. Då det derföre
ur detta af födelsen rika inre skapar ting och lagar för tingen,
med hvad medlidsamhet skall det ej se ned på den trägne
forskaren, hvilken sorgfällig, samvetsgrann, såsom domaren i
en lifssak, söker tingens sanna bestämningar, och i den ödmjuk-
het, på hvilken allt i sig sjelft förträffligt eger rättvist anspråk,
fruktar att med verklighetens sanna bestämningar sammanblan-
da egna fantasier. — Att menniskans kropp är underkastad
tyngdens lagar; att dess specifika tyngd öfvergår vattnets, att
den icke under andra vilkor kan fattas ega bestånd såsom
kropp, att det således rentaf motstrider vårt förnuft, om —
vare sig genom hvilken slags eye som heldst — någon
Henna påstås kunna Väbdiå på vattnet, detta måste Physi-
ken ovillkorligen påstå. Utan tvifvel skall dock meningen,
hvilken icke blott i drömmen, utan äfven under (bvad den
kallar) vakandet vet sig fri från naturlagarnes makt, finna det-
ta vetenskapens påstående ganska ignobelt och borneradt. Fy
hur jordbundet måste den ej döpåäs ett föreställningssätt om
Andens makt, hvilket ej vill medgifva den att någon gång
lösa de bojor, hvari den väl i sitt vanliga, ändliga tillstånd
bindes, men från hvilka dess frilkombya förening med det
oändliga kan befria.
Någon annan vederläggning fordrar ej den fantastiska menin-
gen om det underbara, än just den, hvilken i dess ärliga sjelf-
bekännelse innebäres. För dess lösliga fattning af det rena
förnuftets lagar ega alla diktens skapelser rimlighet och tänk-
barhet i verkligheten. Ty om ofvannämnada fakta ega aprio-
risk giltighet, hvilken ibland drömmens laglösheter kan ej då
inom verkligheten (aprioriskt) inrymmas? Och i sådant fall är
det svårt att inse, hvilken vigt förnuftets utsaga kan ega, då
ibland de trodda Under intet enda finnes, som ej gör ett sådant
undantag ifrån dess lagar, hvilket förnuftet med en oeftergiflig
visshet nekar kunna göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
