Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 2. Undrets tänkbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Om Undrets begrepp, tänkbarhet,
Men om således Undren äro (aprioriskt) otänkbara, hutu
skall man följdriktigt kunna undgå att förklara. alla trodda
Under vara blotta myther? Denna konseqvens hafva vi ofvan
påstått vara endast skenbar; frågan blir, huru denna skenbar-
het skall kunna ådagaläggas?
Undrens faktiska giltighet kan med deras:aprioriska tänks
alb icke förlikas , om man ej antar en differens mellan tänk-
barhet och möjlighet, mellan hvad vi (aprioriskt) fatte vara
möjligt, och hvad som i sig sjelft är möjligt... Ty det verkliga
innebär sin möjlighet, och ett erkändt faktum innefattar möj-
ligheten utaf detta faktum, Erkännes nu ett faktum, hvilket
nekas vara tänkbart, så förnekas med detsamma förnuftets
makt att fatta tingens sanna beskaffenhet, och det just i så-
dana fall, der vi ege öfvertygelsen om en sådan förmåga hos
förnuftet. Väcekt till tänkande finner man sig. derföre i ett
dilemma: antingen måste: man vägra tron: på hvarje (påstådt)
faktiskt Under, eller förneka öfvertygelsen om tankens och varats
enhet, vetenskapens enlighet. med verkligheten eller förnuftets
förmåga -af sann (apriorisk) insigt i verklighetens allmänna
väsen.
Det ena allernalivet. alt förneka alla faktiska Under, hör
det följande till att undersöka.” Här är ordningen deremot, att
till granskning. företaga. det andra fallet, eller örmmlandet utaf
det rena föranftete tillförlitlighet.
> Emot detta sednare fallet synes dock den nyare Philoso-
phiens hela innersta väsen ojäfaktigt vittna. ; Ty hvad annat
har den från sitt inträde under hela fortgången af sin utveck-
ling yrkat, om ej förnuftets makt af ände vetande? Att
a Kanr denna förnuftets förmåga endast i en iuskränkt (sub-
jektiv) betydelse blef erkänd, var en brist, vittnande om det
äfven största snilles ofrihet mot tidens inflytelse; denna brist
var: dock icke väsendet utaf hans system, kunde ej heller häm-
ma: den kraft i det, hvilken oemotståndligt dref till nya from-
steg. Väsendet och makten af hans åsigtlågi vissheten om ett
allmänt. och nödvändigt (aprioriskt) vetandes möjlighet, hvilken
visshet, huru Hiskvänkt. huru begränsad den hos Kant ock
var, gaf åt fenkiskoanden en Höpaks till methaphysisk forsk-
ning, genom hvars sedan dess städse rastlösa lif och verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
