Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 2. Undrets tänkbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet och värde. 43
Häraf kan -nu.inses, huru ödmjukbeten,; sjelfförnekelsen
och förnuftets. tillfångatagande hos de: skapande och lärande
bafva -ett rent polariskt förhållande; hvarföre inbilskheten hos
de lärande, att de veta nog utaf och genom sig sjelfva, sti-
ger jemt i samma mån, som sjelfförnekelsen’; sjelfmisstroendet
bes de förra; liksom: också tvertom endast desse” skapande
geniers obetvingliga tro på sin kraft och förmåga af sannin-
gens insigt ensam mäktar kufva sjelfviskheten hos de lärande;
Hvarföre uti resultatet detta kommer på ett ut, antingen man
med: naturalistiska- eller pietistiska sophister gifver hvarje men=
niska förmåga utaf sanningens upptäckt, eller om man med na-
turalistiska eller supranaturalistiska scepticei nekar hvarje men-
niska makten att skapa nya sanningar, då man i begge fallen:
vidgar den intellektuella jemnlikbetens rättigheter, hvilka endast
röra pröfningen, vida utöfver sina rätta gränsor, och med en
lögnfull konfasion i grunden förstörer vetenskapens giltighet
och anseende, genom föraktet för förnuftets ’organer eller
smickret mot de lärande: Äre vi Guds bilder; är vår varel-
ses karakter att i samma. person, subjekt, förena ändligt och
oändligt; förgängligt och gudomligt; så kan hvarken blotta öd-
mjukheten , icke heller blotta sjelfförtroendet vara tillväckligt
för vårt hela väsende; utan ödmjukheten tillhör då det änd-
liga, sjelfförlroendet det oändliga. Ödmjukheten, om: den ge-
nom konfusion förenar: sig med vår gudomliga del, förnedrår
oss till djur, liksom sjelfförtroendet ; om det ingår i det änd-
liga, skapar oss till djeflar. |
Vi förmoda, att hvarje läsare lätt skall finna, det vi uti
detta nyssanförda framlaggt de väsendtliga grunderne: för: för-
nuftets: giltighet; hvilken tanklösheten "genom sophistisk för-
virring af satser, giltiga i vissa splerer; utan giltighet i an-
dra, söker jäfva. Att männer utaf mycken lärdom och ett
utmärkt: snille funnits och finnas, hvilka jäfva dessa anspråk,
kan ej: mer bevisa; än blott: det, att dessa med sin öfriga stor-
het ieke: förena se att tränga till de första principerna; att
de i afseende på dessas insigt" endast ega gåfvan alt: läras
hvilken gåfva det värit bättre att: med lärjungens ödmjukhet
begagnat, än igenom en öfvertro; hvilken blott försminskat
deras Set jeninkt utan Vala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
