Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 2. Undrets tänkbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Om Undrets. begrepp, tänkbarhet,
i sig sjelft, då skall ingen möda stänga mig från deras kän-
nedom.. Fordrar deremot mitt fullkomnande, att jag förnekar
tingens egna egenskaper, — och det fordrar detta endels —
då ingen förskoning med tingen, ingen bornerad ärlighet mot
dem; de äro skapta att tjena mig, jag ej ämnad att träla för
dem. Må de då fritt lefva och röra sig i sig sjelfva på sitt
egna, hur som heldst beskaffade, sätt; jag är ej till för veta
mera än för något annat, utan så vidt som vetat är en full-
komlighet, är ett, om ock minsta, bidrag till mitt stigande
i fullkomlighet. Uti räta linien går den vägen icke, hvilken
leder från den ena fullkomlighetsgraden till den andra; ej en .
machin satt i rörelse utåt en enformig bana är den fria var
relsen; val och afbrott äro frihetens väsen, lika görliga
handlingssätt af olika värde, närheten af de skarpaste motsatser
äro dess vilkor. Derföre räcker värdet och dugligheten utaf
hvart och ett endast inom dess vissa och bestämda gräns; in-
om den är samma sak välsignelse, hvilken utom densamma är
förbannelse. Måttet är all bildnings bjertpunkt, ”kraft och
harmoni”, ämne och form (mått), ”förklara hela naturen.” Hvad
är lättare än att visa. idealismen vara endast ehimer, illusion,
fantasteri, lögn och falskhet; ty den är det utom sina sanna,
af förnuftet fast och heligt bestämda gränsor. Och om dessa
bornerade - realister, hvilka utaf välment scrupulosité, finna
det höra till ett fallständigt kunskapande, att till tingen så
förhålla sig, såsom Thorild djerft men oöfverträffligt säger om
vissa eritici "); om dessa föremålens afgudadyrkare uti den ut-
öfver sina gränsor förirrade idealismen tro sig finna mera än
en: broder i sin jJämmerlighet: så förfara de såsom hvarje stac-
kare, hvilken menar sig vara god nog, då han ieke saknar si-
na likar.
Idealismens SAS är således, att bestämningar gifvas uti
verkligheten, hvilka för ingen annan afsigt kunna anses vara
till, hvilka på intet annat sätt kunna förnuftigt behandlas, än
just derigenom, att de — antingen helt och hållet eller till
sina konseqvenser rentaf förnekas. Dess grundsats är, att
+) Se Tnoriin, Critik öfver Critiker, 5:dje lagen: "Ingenting göres
för sina fels skuld, utan för sitt värdes skuld”, p. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
