Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 3. Undrets verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet och värde. 23
kan ett verkligt ting vara helt och hållet lika med ett imagi-
neradt; genom något måste ett factom och ett fantom skil-
ja sig det ena ifrån det andra, och det skiljande måste
bestå i någon eller några olika bestämningar uti båda; så att
om någon förmådde genomskåda hvarderas innehåll; han ock
utan tillbjelp utaf någon annan insigt, än blott den, han ge-
nom dessas klarhet vunnit, ovilkorligen måste finna — i ena
fallet fantomet, i det andra ett verkligt. Ty ej kan en sak blott
derigenom blifva verklig, att det behagar någon mena, tro,
dikta densamma verklig; är hon så i sanning, så måste hon i
och inom sig sjelf ega verklighetens väsen och beskaffenhet.
Och om — i drömmar, febrar, visioner — fantomer tagas för
verkliga ting, så sker detta just så, att genom slapphet och
svaghet det skiljande ej fixeras, hvarföre af subjektet de i sig
sjelfva skiljda saker med hvarandra förbländas. Är nu det
verkliga och det fingerade genom bestämda, uti hvardera in-
neburna olika egenskaper från hvarandra skiljda, så kunna in-
ga kriterier ligga närmare, inga vara säkrare, än just de, hvil-
ka ur den individuella sakens penetrering hemtas, då det indi-
viduella, för att vara fritt och sjelfständigt, genomingen yttre
orsak kan mekaniskt vara främkalladt, och i följd deraf ej
heller ur tanken utaf någon annan sak kan deducéras.
Den skarpsynthet, hvilken inom "det individuella förmår
att skilja dess sanna, egna bestämningar från dess skenbara,
har man kallat faktiskt, historiskt sinne, känsla, tro ") m. m.
och med dessa passiva benämningar icke litet nedsatt dess vär-
de. Vi finne icke denna funktion af kunskapsförmågan, om
+") Endast i utdrag kunna vi här ange Humes af Jacorr (se föreg.
not) anförda tanke: Inbillningskraftens frihet är oändlig; den kan sam-
mansätlta, dikta en följd af händelser, försedd med verklighetens alla
situationer, gifva dem ort, tid o. s. v. Likväl måste ovilkorligen nå-
gon skilnad finnas mellan ett diktadt och ett verkligt. Hvari består nu
denna åtskilnad ? - Nödvändigt i en viss slags känsla (sentiment or fee-
ling); hvilken förknippar sig med ett verkligt, icke deremot med ett
diktadt; en känsla, som ej beror utaf vår vilja, och ej efter behag kan
framkallas. Tro är egentliga namnet för denna känsla, hvyiiken således
är en starkare, mera lefvande, mäktigare, tastare föreställning af ett fö-
remål, än den inbillningskraftens skapelser förmå att appkalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
