Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Böttiger, C. W. Om den Italienska Poesiens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Om den Italienska Poösiens
föra de stridiga meningar, som försports, rörande uppkomsten
af det språk, för hvars äldsta poösi vi åtagit oss att redogöra.
Italiens egna philologer bafva under flera århundraden
legat i strid em denna fråga, och äro ännu i dag ej derom
rätt ense. Hufvudsakligen bar man delat sig i tvenne partier.
LzonarDo Bruni, sedermera följd af CErso CirtApintr, af Bem-
Bo, af Quaprio m. fl. har yrkat den satsen, att Italienska
språket vore lika gammalt, som det Latinska, och att begge
två samtidigt varit i bruk i det gamla Roma: det förra då så-
som samtalsspråk, och, i allmänhet, bland det lägre, obilda-
de folket: det sednare dels såsom högtidsspråk vid forensiska
sammankomster; dels såsom skriftspråk nyttjadt af de lärda.
Såsom bevis härför åberopar han ställen ur de Romerska ko-
medie-skrifvarne, som, då de införa på scenen trälar och lä-
gre plebejer talande, härma dessas språk och, vid sådana
tillfällen, ofta nyttja ord, som säkerligen aldrig hörts från
Romerska lärdas eller Romerska embetsmäns läppar, men som
deremot återfinnas i det nuvarande Italienska idiomet. Han
erinrar om, huru, vid den Romerska ungdomens uppfostran,
stor vigt lades ieke blott på inhämtande af det Grekiska tun-
gomålet, utan äfven på undervisning i sjelfva modersmålets
prydligare former och mer oratoriska behandling. CicEros
och Livu språk vore då att anse såsom ett slags höglatin,
som gått i bredd med det vulgära språket, hvilket åter varit
ingenting annat än den ursprungliga ltalienskan, MaAFFEr ")
som tillhör samma åsigt, förklarar det Latinska språkets om-
bildning till: Italienska sålunda, att, då man i dagligt tal mer
och mer afvek från det ädla, äkta, grammatikaliskt regelrätta
Latinet, och i stället satte allmänt i svang plebejernas felak-
tiga, orätt böjda och illa uttalade patois, så kom, då på detta
sätt nästan hvart enda ord undergick någon förändring och
antog en skiljaktig form, under tidernas lopp ett helt och
hållet nytt språk att bilda sig. Att tillskrifva de inströfvan-
de Barbarerna detta språkets omgestaltande till oregelbundet
skick och falskt uttal, kan — menar Marrer — så mycket
mindre godkännas, som en af dem i detta afseende föranledd
Xx) Verona illustratå, lib. KI. par. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
