Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Böttiger, C. W. Om den Italienska Poesiens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första uppkomst och utveckling. 37
förändring skulle hafva fått en helt annan karakter, och dess-
utom hela denna språk-revolution var i full gång, långt innan
Barbarernas inflytelse här kunde komma i fråga.
Det motsatta, talrikare partiet åter: MURrAToRI, ZENO;,
FONTANINI m. fl. förfäktar den meningen, att Italienskan bil-
dals genom Latinets förskämning och uppblandning med en
mängd barbariska ord och former, och att dess anor sålunda
ej uppstiga längre än till den tid, då Barbarerna hade fått
fast fot inom Italien. Latinet, redan i flera århundraden ge-
nom mångfaldiga orsaker förderfvadt, upphörde dock icke,
enligt Muratoris mening, att, äfven efter de nordliga folkens
infall, vara det gemensamma språket. MNegrarne, alltid till
anlalet färre, än de besegrade, lärde sig, så godt de kun-
de, det eröfrade landets språk, såsom vida ljufvare än de-
ras eget, och för deras lefnadsbehof dessutom oundgängligt;
men de uttalade det illa, och vanställde det genom sina gröfre
ordböjningar och hårdare uttryck. De införde der artiklar,
ersatte med prepositioner substantivernas olika kasual-böjnin-
gar, och med bjelpverber en del af konjugationernas sjelfstän-
digare former. At ett stort antal af Celtiska, Franska, Ger-
manska och Lombardiska ord gåfvo de Latinska ändelser,
och ofta deremot åt de Latinska orden ändelser från sina
egna språk. Italiens innevånare, som ieke mer hade några
skriftställares auktoritet eller något bestämdt språkbruk att
följa, omfattade och delade en så beskaffad öfverhandtagande
försämring, införlifvade sig mer och mer med de nya tale-
sätten, och trodde sig, efter lång vana, alldeles icke hafva
förändrat sitt språk, som likväl redan, både etymologiskt och
syntaktiskt, var fullkomligen omskapadt. De kallade ännu
alltid för Latin ett språk, som icke var det mera. De rätts-
lärde, tvungne att på Lalin skrifva sina förhandlingar, fyllde
papperet med en sammanbråkad rotvälska, under hvilken de
väl understundom äfven sökte att för folket dölja sin okun-
nighet. Den flitige MURATORI anförer här en mängd af ord;
som brukats icke blott i elfte och tolfte århundradet, men
redan uti de föregående: ord, hvilkas rötter omöjligt stå att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
