Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Böttiger, C. W. Om den Italienska Poesiens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första uppkomst och utveckling. 47
BouvrterwEek affärdar bonom kort och godt, med det uttrycket;
att han ej för efterverlden är stort mer än ett blott namn.
Detta kunde då med ’större skäl gälla om hans saåmlida, dé
öfriga medlemmarna i Bolognas äldsta sångarförbund, Gumo
GmnistierRI, FaBrizto och Onesto. Hvad den sistnämnde an-
går "), har emedlertid hans namn gifvit anledning till ett
löjligt misstag af en bland Pertrarcas tyske öfversättare. O-
NEsTO är nemligen en bland de skalder, som Petrarca, i den
förut omtalta fjerde sången af Trionfo d Amore, drömmer sig
se på den gröna blomsterslätten. Heco Onesto Bolognese,
säger hamn. Se Bolognesaren Onesto! I stället har nu den
Tyske öfversättaren tagit Onesto för ett adjeetivum, och åter-
gifver orden så: ”Se den hederlige Bolognesaren” (den svadern
Bolognefer) +).
Bland de många Toscanhska skalderne är ForLcAccmERro
från Siena den äldste vi känne; men ett utmärktare rum in-
tager GuITTONE D’ÅREZZ0O, Och PertRARCA säger, på ofvan anför-
da ställe, att han tyckes se förargad ut öfver att ej få intaga
det främsta. Han var på en gång riddare och andlig, med-
lem af en på den tiden berömd; i Languedoc år 1208 stiftad,
militärisk munkorden: i cavalieri gaudenti ”""); hvarföre han
fogeln i skogens grönska. Icke danade naturen det ädla bjertat före
kärleken, icke heller kärleken före det ädla hjertat. Ty i samma ö-
gonblick, som solen fanns, var äfven dess glans lysande, och icke var
den fill före solen. Så tager kärleken sin plats i bjertats ädelhet;
alldeles på samma sätt, som värman ieldens klarhet,” .V. EI. ”Härlekens
eld födes uti ett ädelt bröst, såsom värdet uti en dyrbar ädelsten. Ty
icke nedstiger värdet i den förr ifrån stjernan, än solen först bar för-
ädlat stenen, När hon med sin kraft ur den utsugit allt, som är slagg,
då meddelar stjernan åt den sitt värde. Så, då naturen danat ett hjerta
oförfalskadt, ädelt och rent, då är qvinnan den stjerna; som bibringar
detsamma kärlek” o..s, v. De följande tre verserna äro kanske ännu
vackrare, Då nu allt detta är utfördt i en melodiös canzon-byggnad af
tioradiga rimmande strofer, så synes det mig, relatift till tiden, då det
skrefs, ej vara alldeles oförtjent af uppmärksamhet.
Xx) Perticari anser Oxesto för uppfinnare af den tiostafviga versen.
En af Italiens nyaste Lexikografer räknar honom ”tra i veri maestri ,
da cur prese sue leggi e stato la nostra lingua.”
3) BrucKrräv, Petrarcas Stalienifde Gedidte, neu tiderfetst. Mäns
Öen 1829.
=++) Dess egentliga namn var: Ordo milttic gloriose virginis Mari:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
