Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sveriges Krona. 4117
till furstendömen. Att intaga dem i Rådet ansågs mindre far-
ligt; dock kunde detta bero på Regentens godtfinnande. Her-
tigarne Johan och Carl Philip tillspordes väl i rikets ärenden,
men voro ej Rådsherrar. Andra punkter; som sattes i fråga,
voro furstarnes bostad, och huruvida dem borde tillåtas taga
främmande makters tjenst. Stor frihet lemnades dem i dessa
fall. De borde få bo hvarhelst de ville, äfven i Tyskland,
helst de hade gods derstädes, men deras inhemska egendom
förverkas, om de förde afvog sköld emot fäderneslandet.
Svenska adelsmän hade gods äfven i Danmark och Tyskland; i
detta sednare land vore brukligt att hafva egendom i flera
stater. — Om furstens tjenare borde svärja Konungen ed sat-
tes ock i fråga. Det ansågs af Drottningen öfverflödigt, eme-
dan — sade hon — ”en Adelsmans tjenare är principaliter
obligerad Hungen och dernäst sin Herre.” Hvad gods och
län beträffade, borde de vara nöjde med hvad Konungen gaf
dem, och äga sina egendomar med: en Grefves rättigheter.
Det befarades af någon, att de skulle blifva för mäktiga ge-
nom att fritt få köpa gods, men detta syntes dock Drottnin-
gen böra tillåtas dem. Slutligen tillade hon, att det borde
sägas Prinsen, det Ständerna valt honom, ej af skyldighet
utan på Drottningens inrådan, emedan hon ej ville gifta sig,
och att de gjort det både för Hertigens egne meriter och för
fäderneslandets skull ");
Riksdagsbeslutet 1650 samt Hertigens försäkran innehöllo
följande serskilda vilkor "?): Io arfsrätt för Hertig Carl Gu-
stafs äkta manliga bröstarfvingar, hvarigenom således grund-
satsen af thronens ärftlighet å qvinnolinien var upphäfd; I:o
"Hertigdömenas upphäfvande; IL:o furstarnes rätt att med ade-
lig frihet och rusttjenstskyldighet besitta sina gods; IV:o de-
ras rätt till jurisdiktion öfver sitt hoffolk; V:o deras pligt att
i rikets angelägenheter intet företaga af egen drift, och på
samma gång deras rättighet att ej med någon tjenst påbördas
emot sin egen vilja; YVLo den regerande Konungens förbin-
delse att alltid bo i Sverige, äfven om han ”toge vid” ett
| +) Se i afseende på dessa ämnen Råds-Prot. 1650 d. 1, 8, 14,
135 Okt. +) StIERNMAN, II. 1155, 1169.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
